Tyger vi minns från 70-80-talet! Jag tänker på min syster. Duro-tapeter. Gävle. Gula soffmöbler och stormönstrade tyger som pryder väggarna i radhuslängans vardagsrum. Tyger och mönster är som fotografier. Fulla med minnen . . . igenkännande. De här grytlapparna fann jag på loppisen för en tia och färgmässigt passar de väldigt bra i gula köket med bruna skåpluckor a la 70-tal på ön. Förra helgen startade sommarsäsongen upp på platsen där "friden" råder. Så mycket frid blev det kanske inte, för det är alltid mycket att stå i när vintern har släppt taget. Dessutom en aning nervöst eftersom det också kan bjuda på en hel del obehagliga överraskningar. Grävlingar som underminerat huset, läckage på vattenledningar och tak, sönderblåsta dass är axplock över tänkbara katastrofer på listan. Men inte den här gången utan "bara" slit, svett, träningsvärk och blåmärken inför sommar, sol och galna upptåg! Idag, 5 dagar senare, har jag bitvis en gul/blå kropp och muskelkramper! Men ont ska med ont fördrivas, så på den igen, som man brukar säga! Känslomässigt känner jag mig lite snuvad på glädjen över våren. Kylan, samhällsvåldet, Drottninggatan och världsläget tog udden av mina förhoppningar och mentalt frös nästan två månader inne. Nu är det snart semestertider och jag fattar ingenting. Absolut ingenting. Att det är försommar råder det ingen tvekan om för "my sweet little starlings" har boat in sig i två etage-holkar och gör käk-räder som Superfåglarnas Spitfire åt hungriga ungar. Det känns gott och invant. Just nu behöver jag något som känns invant och vill helst slippa överraskningar - av något slag! Ut, njut och insup de sista dagarna i maj! På måndag väntar nya friska, levnadsglada tag här på bloggen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar