ad hoc . . . och jag fick en rejäl chock! Ett grafiskt mönster kom lubbandes i full kareta mot mig. Ögonkontakt. Gjorde inga tecken på att vika av. Nej, rakt mot mig där jag satt på trappan på morgonkvisten. Här kan jag inte sitta, hann jag tänka, innan jag störtade upp, slet upp dörren och kastade mig in på verandan. Då vände han på en femöring och försvann lika fort och ljudlöst som han kommit. Så vackra djur . . . så länge de inte är hyresgäster under mitt hus! Inte första gången jag stöter ihop med grävlingssläkten som går på patrull runt vår lilla koja. Skyggt letar de daggmaskar och jordgetingslarver i skydd av mörkret . . . vildmarksliv på hög nivå den gångna helgen! Hejpåre Meles meles!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar