Idag blir det glasstrutar på en lång och smal "fönsterlöpare" med textiltryck på fint linne, 15*120, av anonym formgivare från troligt 50-60-tal. I dåtidens inredning användes dukar och löpare förmodligen i större omfattning än i dagens inredningsmiljöer. Förståeligt kan jag tycka. Möblerna var ofta i teak eller i något annat ädelt träslag. Materialet i fönsterbrädorna var oftast av marmor och sårbara vid vattning av krukväxterna. "Inget vatten på faten", manade min mamma! Faten och krukorna kunde släppa fukt eftersom de ibland var dåligt glaserade undertill. För att skydda de känsliga ytorna från repor och vätska rådde man bot på det genom att ha dukar på utsatta ställen. Jag bor själv i en fastighet från mitten av 1940-talet med mycket av den charmiga originalinredningen bevarad. Omsluten av funktionalismen. Jag blir än idag förvånad över hur praktiskt allt är, den förträffliga passformen där varje centimeter är genomtänkt! Jag kan kanske tycka att utrymmet runt matplatsen är lite väl litet, men enligt byggnormen skulle stolen gå att dra ut så pass mycket att en person kunde sätta sig ner. Sedan tog det stopp mot väggen till grannen! Idag tar man hänsyn till rullstolar, rollatorer och Ferraris som kräver mer svängrum och därför är köken betydligt större i senare bostadsproduktion. Och hur hamnade jag i det här resonemanget - jag skulle ju bara ta fram en Cornetto ur frysen och inta en plats i soffan under pläden ... Ha det gott i regnet!
🍧🍧🍧🍧🍧🍧🍧🍧🍧🍧🍧🍧🍧🍧
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar