hon siade i stjärnorna - Sonja Ingegerd Andersson, SiA retro/vintage textilmönster

Ett textiltryck på linne bland tyll och siden! Inte ens i min vildaste fantasi hade jag kunnat föreställa mig att en skånetös med ett världsomspännande miljardföretag i dekorationsbranschen hade ritat det oemotståndliga fiskmönstret på den lilla linneduken som jag hittat. Märkt SiA. Då - en helt okänd svensk kvinnlig formgivare i min mönstervärld. Mönstret som har klara influenser från 1950-talet är troligtvis ritat i början av 60-talet när Sonja Ingegerd Danielssons karriär tog sin början. Kanske är det tryckt under väldigt enkla förhållanden hemma i radhusköket eller i garaget i Nyvången, när allt fortfarande var i sin linda. Jag känner bara lite vagt till namnet Sia Lustgården, eftersom jag själv tillhör den mer avskalade typen i inredningssammanhang. Jag är mäkta imponerad och tillika positivt överraskad av Sonja och hennes livsverk. Att hon var en så duktig mönsterritare, så orädd, målmedveten, energisk och driven. Jag är verkligen glad över att få sälla ett av hennes fina mönstertryck till samlingen med svenska textilformgivare. Ytterligare en kvinna med överjordisk kraft. Hon kunde nog sia i stjärnorna ... och är säkert på trendspaning än idag!

Lite om Sonja Ingegerd Andersson, gift Danielsson (1928-2015): Uppvuxen i Krapperud i Skåne. Sonja Danielsson blev tidigt intresserad av design och inredning och hade en dröm om att studera på Konstfack. I Stockholm skaffade hon sig en sekreterarutbildning och fick arbete på på Marabou i Upplands Väsby, samtidigt som hon gick kvällskurser på Berghs reklamskola som hon aldrig kunde slutföra. Vid samma tidpunkt träffade hon sin förste make, Stig. Tillsammans flyttade de till Landskrona och Nyvången, det första radhusområdet i Sverige, ritat av maken Stig. I Landskrona återupptog hon studierna i design i kursform. Samtidigt började hon färga batik på servetter och bordstabletter i radhusköket, och även att göra textiltryck. Affärsverksamheten växte och Sonja designade olika mönster för textiltryck på dukar, barnkläder, hattar, ägghönor mm och inledde ett kompanjonskap med Rune & Kajsa Alexandersson. Sonja Danielssons blominspirerade mönster blev mycket omtyckta och populära under flower power-epoken. Femina publicerade flera av Sonja Danielssons produkter på tidningens omslag, framför allt barnkläder och förkläden som läsarna själva kunde sy efter enkla beskrivningar. Hennes stora genombrott kom när tidningen Femina skickade ut en pappersblomma till sina läsare som hon själv formgivit. Det blev en försäljningssuccé som bara fortsatte!

Sonja Danielsson grundade 1963 SIA i sitt eget radhuskök i Landskrona och med sina djärva textilmönster och konstblommor skapade hon ett globalt miljardföretag i dekorationsbranschen med butiker och återförsäljare över hela världen. Inledningsvis hette företaget SIA Konsthantverk AB, därefter SIA Lustgården och slutligen SIA. Sonja Danielsson sålde SIA 1979. Efter försäljningen fortsatte Sonja Danielsson att arbeta för företaget som produktutvecklare och trendspanare fram till 80 års ålder. Hon designade många av SIAs produkter själv. I första äktenskapet fick hon sönerna Mats och Pelle. Make i andra äktenskapet var Bertil Danielsson. Signaturen SIA skapades utifrån hennes initialer som ogift.

femtio nyanser i höstens färger - RETRO vepa/väggbonad

En osignerad retro väggbonad/vepa i höstens färger. Jordiga, dova och vilsamma nyanser i brunt, rost, grått och svagt aprikos. Att hösten är här går inte att ta miste på. Åh, vad jag tycker om motivet som är tryckt på linne, synd bara att jag inte vet vem som ritat mönstret. Nattfrosten har redan tagit de flesta växterna och för de som fortfarande är vid liv,  hänger livet på en skör tråd. En viss sorg kan jag känna, men tröstar mig med den glädje jag känner när första fröna kommer i jord och sedan tittar upp med sina ljusgröna nyllen om våren. Det är nästan obeskrivligt kul och då, då vaknar bonden till i mig på allvar. Då växer livet själv! I helgen vinternattades kojan på ön och jag viskade som alltid, "Hej då hus ..." Grannens katt miste livet på vägen i veckan och hans sällskap har jag varit så van vid. Van vid att se hans röda svans i buskage och över ängsmark. Han tillhörde sinnebilden och var en del av själva upplevelsen. Det är hjärtskärande och saknaden är stor. Gränslös faktiskt. Det gjorde det tyngre och än svårare att slå igen portarna i år. Jag avskyr att säga adjö, särskilt när det är oåterkalleligt. På återseende passar mig mycket, mycket bättre ... och hoppas vi åter ses nästa vecka!

funkisinspirerat retrotyg i brittisk stil

Idag riktas strålkastarljuset mot naturen. Den byter just nu om till en färgrik pyjamas inför den långa vilan. Så vacker i sin slutfas. Textiltrycket på det engelska 40-talstyget påminner mig starkt om att vintern står i farstun och bara väntar på att bli insläppt. Är jag ensam om att tycka att tiden rusar iväg? På sociala medier har redan juldukar och julstrumpor åkt fram, men i min värld får det anstå en stund till. Allt har sin tid, som det så käckt heter! När klockorna ställs om till vintertid och mörkret faller tidigare, ja då är det kört för i år. På sätt och vis är det lite skönt med mörker och inomhusaktiviteter. Det ger tid för annat som kanske nedprioriterats när solen pockat på uppmärksamhet. Jag har massor med datorjobb att sätta tänderna i, ny hemsida och butik, och målet är att bli klar till årsskiftet. Fönsterputsningen får allt vänta till våren! Det har ingen dött av så vitt jag vet! Må alla ha en fortsatt skön oktobervecka!

NK´s kalenderhandduk från 1966 åter i bruk!

1966 var året då det gjordes konststycken lite varstans. Ett år då NK:s kalenderhandduk fanns att sätta upp som almanacka och paradhandduk i ett. En fiffig kombo! I särklass kökets bästa textil som jag väldigt gärna kallar KÖKSKONST! Märkt med NK:s kalenderhandduk, TRYCKT MED VEDERB. TILLS. ENL. K.VET.-AKAD:S UTESL. PRIV. ALMQVIST & WIKSELL UPPSALA, MADE IN SWEDEN, i nederkanten, dock ej synligt i bild. Jag har aldrig sett någon tidigare, så det var ett extra kul loppisfynd. Väldigt välbevarad i 100% linne och numera åter i bruk i skärgårdsköket. Undrar som flundran vem som ritat det sommarfina mönstret. Ni som regelbundet läser min blogg känner nog till historiken kring paradhandduken, men för den oinvigde kommer den i repris nedan. Ännu bättre vore om modet med de funktionella och praktiska paradhanddukarna också kom i repris ... solkiga, nedfläckade handdukar har väl alla? MER KONST I KÖKET, tycker jag!

Lite om paradhandduken/handdukstäckaren: En prydnadshandduk med vävt, broderat eller tryckt mönster. Används för att dölja andra handdukar. Ett gömsle för andra handdukar enkelt uttryckt.

Handduken hör till våra äldsta textila bruksföremål. Historiskt räknades det som en självklar artighet att erbjuda gästen vatten och en handduk för att tvätta sig. För att minska tvättmängden kom husmödrarna på att man kunde gömma undan våta, använda handdukar bakom en handdukstäckare. Handdukarna hängdes upp på krokar, över eller bredvid tvättställningen, kommoden eller lavoaren. Krokarna var ofta monterade under en smal rundstång med en hylla ovanför. På stången hängdes paradhandduken som täckte använda handdukar. Paradhandduken var ett av de bruksföremål, där kvinnorna själva kunde skapa en utsmyckning till hemmet. Ofta broderad efter tycke, smak och mode. I takt med att badrum byggdes i bostäderna blev kommod och handdukstäckare överflödiga. Paradhandduken blev senare på modet igen, denna gång i köket för att dölja kökshanddukarna.