hoppa hage eller spela luffarschack?

 

Ska vi hoppa hage eller spela luffarschack? Eller båda? Frågan är bara med vem. Midsommarhelgen närmar sig med stormsteg och jag tycker mig sakna tidsuppfattning. Den ena dagen är den andra lik, konturerna suddas ut och hållpunkterna uteblir. Kanske beror det på att vi alltjämt lever med en ständigt närvarande och begränsande Corona. Puh, måtte det få ett slut någon gång. Smittspridningen är på nedåtgående, vaccinationerna fortgår i rasande fart och ett restriktivt umgänge gäller fortfarande. Med rätta. Man kan inte ropa hej än. I vardagen är det just det jag gör - ropar hej - på avstånd med höjt röstläget för att höras på håll. Förstörde jag sommarstämningen nu? Jo, lite grann men så känns det idag. Visst kan man få vara lite slokörad och trist en dag eller två? Imorgon är det förmodligen andra bullar som gäller! Kom igen nu ... se möjligheterna! Jag har ju hela spelplanen för mig själv och kohagen som eget gym! Till saken hör att jag är livrädd för kor ... så allt har sina randiga skäl och rutiga orsaker! Må väl och håll humöret uppe, gott folk!

the big blue på liten duk - vintagetextil

 

The Big Blue. Det här textiltrycket är jag upp över öronen kär i! Det väcker min lust. Mönstret är tryckt på en liten duk, 30*30, i grovt linne och jag har tyvärr ingen uppgift om vem formgivaren är. Blått är vanligtvis inte en kulör som jag brinner för, men den här gick rakt in i hjärtat. Den får mig att minnas Medelhavets undangömda pärlor, turkosblått vatten, sand mellan tårna, maten, atmosfären, de smala vitkalkade gränderna, sopbilen som väcker mig i ottan ... ja, egentligen hur mycket jag faktiskt saknar att resa till magiska platser. Säkert och utan katastroftänkande. Undrar om det någonsin blir sååå bekymmerslöst igen. Nog är Sverige fantastiskt i mångt och mycket men just kombon med en utlandsvistelse, särskilt framåt höstkanten är ultimat, och ett sätt att förlänga sommaren lite, lite till och få den input en resa till fjärran breddgrader ger. Men, men det går ingen nöd på mig som har skärgården med dess magnifika miljö inpå knuten. Den som lever får se och det hoppas jag att alla ser till genom att vaccinera sig!

fisk i garnet från 1950-talet - retromönster

Välkommen Juni - och också alla ni som läser på min blogg - antingen det är slumpmässigt eller planerat! Vad sägs om dagens fångst? Tyget från 50-talet i tunn fin kvalité med ett charmigt och stiliserat textiltryck är troligtvis en gardin. Konstigt nog välbehållet och knappt ljus- eller tvättpåverkat. Som klänningstyg på 2020-talet ... wow! Det får "ligga till sig" lite innan beslut fattas om vad göra med det. Det slår mig just att mönstret vore snyggt som tapet, eller vad tycker ni? Det var länge sedan jag lade nät. Ni vet ... upp med tuppen, iväg med båt ... och sedan allt pyssel med nätet för några ynka få. Fångsterna har med åren blivit avsevärt mindre i skärgårdens vatten. Tacka vet jag mete från bryggan. Att sitta där och stirra på flötet i timtal är både meditativt och rofyllt. Själva fångsten är av underordnad betydelse. Mitt hjärta går nästan itu 💔om jag mot förmodan får napp. De åker tillbaka i plurret ögonaböj. Brygghänget är en sinnebild för min sommar i skärgården och jag hoppas få många sådana minnen med mig i ryggsäcken innan hösten kommer. Rätta mig om jag har fel, men har inte april och maj varit kyliga, eller har jag helt enkelt missat ljusglimtarna 🌞🌞🌞? I sommar ska det tankas kraft!

Om "textiliernas årtionde": Under 1950-talet genomgick Sverige en textil revolution. Nonfigurativa, stiliserade, abstrakta och geometriska mönster var signifikativt för årtiondet jämfört med 40-talets småblommiga och rätt diskreta mönster. Trycktekniken förbättrades, och man såg med nya ögon på textiliernas betydelse i hemmet, ja, till och med linneskåpens innehåll fick sig en ordentlig översyn och en standard utarbetades. Årtiondet lade grunden för svensk tekoindustri och inhemsk textilformgivning.

balkonghäng i grafiskt svart/vitt

Svart och vitt. Grafiskt. Stilrent. Att kulören vit finns i en herrans massa nyanser vet nog alla och stuvbiten är inget undantag. Bottenfärgen är mer åt äggskal eller offwhite. Tyget är ämnat för kuddtillverkning när tid, lust, och rätt förutsättningar står till buds. Meeen, först ska sommaren varligt tas omhand. Den tullar jag inte gärna på. Den är alltför kort och värdefull och längtan att arbeta med hårda material är stor. Ni vet, omväxling förnöjer och skapar drivkraft framåt. Sommaren är en brunn att ösa ur och de varma månaderna ger inspiration, glädje, själslig ro och mycket nytänkande. Hörrni, idag öser regnet ner och balkonghänget har fryst inne, men till helgen slår visst värmen till igen. Jag känner tillförsikt trots att dagen går i gråskala!