träsmak - sy kuddar & bygg av lastpallar

Ett oregelbundet randat mönster tryckt på tyg! Det påminner om ådringar i sågat trä där ådringen bildats av årsringarnas mönster. Bland det sista vi gjorde i höstas var att bygga ett fristående vedförråd av lastpallar för veden vi sågat upp för eldning i stugans vedspis. Billigt, okomplicerat och tidseffektivt var ledorden. Snälla grannar gav oss en huggkubbe och bror försåg oss med motorsåg, sågbock och prima björk i längder. Välförsedda kan tyckas, men vedhantering och byggnation i större format som dessutom ska klara stor tyngd i en väderutsatt skärgård hade vi ingen erfarenhet av, men oohhh så kul att utmana sig själv och lära nytt. Att söka information och inspiration på internet är ett hett tips! Grundidén från nätet bleknade snabbt, likaså tidsfönstret, och utvecklades till ett egenhändigt projekt med en materialåtgång av 4 helpallar + några överblivna brädor. Inför projektet hade vi köpt begagnade pallar av privatpersoner på ön. De finns också att köpa på vissa brädgårdar i olika kvalité men då till ett högre pris. Plattläggning undertill och spikurdragning var mest arbetskrävande och av 4 helpallar blev det väldigt, väldigt lite spill! I efterhand är jag smått förvånad över resultatet, det estetiska utseendet och storleken för vår mys-konsumtion om 2 m3 ved per år. Med egna händer kommer man långt - ha modet, fantasin, ett glatt humör och ett bollplank inom räckhåll! Varmt, varmt välkommen är nykomlingen, Husqvarna Nr 728, som värmer gott i husets alla vrår om vår och höst!

Vad har då tygmönstret och vedförrådet gemensamt? Mönstret i bleka färger som inte gör mycket väsen av sig, växte med tiden och blev slutligen helt oemotståndligt som kudde i den gamla, trärena och utdragbara kökssoffan. Det slog an till ådringen i det hårda materialet och influenserna från att arbeta med trä i fjol tycktes ha övervintrat i mitt medvetande. I husets övriga interiör finns ådringar i furugolv, takpanel och även i möbler. Kuddar med broderade motiv hade likväl varit fint men den begränsade bostadsytan kräver en funktionell inredning som tål att användas och slitstark textil som är enkel att hantera. Ett modääärnt mönster som ändå knyter an till övrig interiör i form och färg! Jajemen, jag har fått blodad tand och i sommar ska en halvpall få en remake till bänk! En spinnoff ...

🪵🪵🪵🪵🪵🪵🪵🪵🪵🪵🪵🪵🪵🪵🪵

DIY - enkel girlang i gammaldags stil

 

Då var det dags igen för det årliga julpysslet som inte helt otippat är en girlang med namnet Skidled ! En halvtimme för att boosta kreativiteten måste finnas även om det är full rulle inför jul. En snabb och enkel dekoration av återbrukat material som finns i nästan varje hus och hem. Alla kan - stora som små! Det oblekta pappret som rullen är tillverkad av ser ut som näver när girlangen är klar!

 

Det här behöver du:

💝  toalett- eller hushållsrullar - en normalstor toarulle räcker till 2 1/2 "boll".

💝  sax

💝  häftapparat eller lim (jag använde häftapparat, klammern blir dekorativ som mittpunkt)

💝  nål & tråd för upphängning

Så här gör du:

Platta ihop rullen något och klipp remsor - det blir ringar - lite drygt 1 cm breda. Trä in 3 ringar i varandra (ser då ut som en tilltryckt boll, se bild). Justera och forma bollen och häfta fast i mitten, genom de tre remsorna, både bak- och framtill, med en mindre häftapparat. 

Använd nål och trä i en lite grövre sytråd för upphängning! Klart!

Min girlang består av 13 stycken tilltryckta "bollar" och mäter ca 90 centimeter från topp till tå + lite extra tråd för upphängning. Enstaka är de jättefina att hänga som dekoration i granen, tallriset eller på julpaketen. Girlangen har en lantlig och lite gammaldags stil och är långt från grälla kulor, glitter och tomtar. Nästan gratis är det också! Kom ihåg; det är bara fantasin som sätter gränser! Lycka till!

Jag önskar alla en fortsatt skön DECEMBER, en riktigt GOD JUL & ett GOTT NYTT ÅR och på återseende 2025!

💝💝💝💝💝💝💝💝💝💝💝💝💝💝💝

jul på snöre - DIY - julgirlang av återbruk

 

Med hjärtat på rätta stället! Julmånaden är i full gång och jag har snöat in på halm = julbocken med andra ord! Länge har jag velat ha en bock men han har inte släppts in på grund av platsbrist men i år slog jag till i ett lite mindre, blygsammare och behändigare format. Varje år inför jul försöker jag hinna med att göra en girlang eller två att hänga i fönster, på vägg eller dörr av återbrukat material som annars kanske hade hamnat i soporna. Jag hittar det mesta för en billig peng i cirkulära butiker eller på loppmarknader när julen går mot sitt slut eller som här, i vårt gemensamma återvinningsrum i föreningen. En remake som varit efterlängtad i åratal. Jag har använt röd filt, halmstrån, träkulor, jutesnöre och så huvudattraktionen i kreationen; julbockarna! Ett tips är att samla alla möjliga småsaker under året för att sedan samla ett gäng fingerfärdiga runt bordet och låta kreativiteten sprudla. Till påsk, annan högtid eller helt enkelt när lusten faller på. Enkelt och opretentiöst! Så kul att man knappt vill sluta! ALLA KAN oavsett ålder! Jag har trätt upp en historia av önskningar, minnen och ett liv på ett långt snöre ... Förgängligt må så vara!

Jag önskar alla en fortsatt skön DECEMBER, en riktigt GOD JUL & ett GOTT NYTT ÅR och på återseende 2024!

Lite om julbocken: Numera en prydnad i halm med röda band i svenska hem. Historien bakom en av våra käraste julsymboler sträcker sig långt tillbaka och är både mörk och vild. Ett hopkok beroende på trosåskådning, med stor utvecklingspotential och med arbetsrotation. Jag väljer att fokusera på den skandinaviska bocken och dess "goda" sidor. Den andra, mörka och vilda, har vi nog av tycker jag. 

Den förkristna julen firades kring vintersolståndet när det var som mörkast. Julbocken symboliserade kraft och fruktsamhet och kommer från asaguden Tors vagn som drogs av bockar. Syftet med många riter var att från den bärgade skörden rädda över växtkraft till nästa årsgröda. ”Skördebocken” var en symbol för fruktbarhet och brukade tillverkas av den sista kärven halm från det gångna året med önskan om god skörd nästa år.

 

I början av 1700-talet nämns julbocken för första gången i litteraturen då ungdomar beskrevs springa  mellan gårdarna tiggandes mat och sprit. I upptåget bland stjärngossar, vise män och andra figurer var julbocken med, klädd i päls och bockhorn, och hans uppgift var att retas och få folk att skratta. 

Den svenska bocken betraktades som ett skogsväsen och om julen kom han närmare för att på själva julaftonen befinna sig osynlig inuti husen. Att vara välvilligt inställd till julbocken vara A och O för att få ett påföljande lyckosamt år. Ibland ställde man julbocken under bordet och serverade den mat. Bocken hade också en uppfostrande funktion. Föräldrarna kunde hota barnen med att julbocken skulle stånga dem om de inte skött sig ordentligt. Därav uttrycket "Finns de några snälla barn?" som används än idag.

Under 1700-talet och in på 1800-talet när det blev vanligt med julklappar, blev det julbockens uppgift att överlämna klapparna. I slutet av 1800-talet tog tomten helt över julklappsutdelningen.

🐐🐐🐐🐐🐐🐐🐐🐐🐐🐐🐐🐐🐐

förvandla vattentunnan till en funktionell trädgårdsmöbel

 

Förvandla vattentunnan till en funktionell trädgårdsmöbel!

En gammal sned och vind dörr/lucka låg sedan länge slängd på brännhögen hos grannen för att gå upp i rök till hösten. Aha, nu skulle det snickras ett fint trälock till den anskrämligt fula vattentunnan i plast som oftast står tom och oanvänd. Med lock kan tunnan användas till förvaring av dynor eller dylikt och blir en mobil och användningsbar avställningsyta för prylar och varför inte som serveringsbord vid trädgårdsminglet! Man tager vad man haver ... var ambitionen!

Det här behöver du:

* Brädor (med eller utan spont)

* Träskruv

* Penna + talmeter/måttstock/linjal

* Sticksåg

* Fil/rasp + sandpapper

* Skruvmejsel/skruvdragare

Arbetsbeskrivning:

Monterade bort gångjärn, drog ur spik (för återvinning) och plockade isär alla spontade brädor för att sedan sammanfoga dem igen till en så plan yta som möjligt. Överförde tunnans yttermått genom att placera tunnan upp och ner på brädorna och gjorde en markering runt om. För att locket ska bli greppvänligt och lätt att lyfta av, bör det vara ca 2 cm bredare runt om, jämfört med tunnans yttermått (locket saknar handtag). 3 reglar skruvades fast för att hålla ihop brädorna. Dessa gör samtidigt att locket ligger stabilt och inte kan glida av tunnan. 

 

OBS! Arbetet med att - markera, skruva och såga görs på lockets undersida. Mät noga och ta hänsyn till att tunnans innermått skiljer sig från yttermåttet vid montering av reglarna samt att sågfoten på sticksågen tar plats vid sågning! Såga från undersidan för att få en fin snittyta och låt sågbladet följa den ritade markeringen du mätt ut. Forcera inte sticksågen - låt den göra jobbet!

Återbruka mera - både bra och stimulerande! 

Minglet kan börja!

🍷🍸🥂🍷🍸🥂🍷🍸🥂🍷🍸🥂🍷

GLAD PÅSK - påsk på snöre - DIY återbruk/nyskapande

Man tager vad man haver ... sa Cajsa Warg och exakt så gjorde jag även denna gång! En mobil/vägg/dörrdekoration (ca 1 m eller valfri längd) till påsk av återbrukat pynt uppträdda på ett jutesnöre. Jag har inte ägnat mig åt dumpster diving utan på ett mer sofistikerat sätt utforskat soprum, vårat cirkulära prylrum, loppisar, ja, lite här och där faktiskt. Ibland kan anskrämligt fula påskdekorationer bli en hit i ett nytt sammanhang. Inspiration, fantasi, lite fingerfärdighet och någorlunda starka nypor är allt som behövs. En tång och en grov nål (ryanål) med stort öga är bra att ha till hands. Det är maniskt kul för en blir lätt fler, jag lovar! Vad som är ännu bättre är att små medborgare också kan medverka i det cirkulära pysslet. Gammalt blir nytt och en bra gå-bort-present vid påskens middagar och glada möten. Med varmt hjärta tackar jag alla som läser min blogg och följer mig på Instagram och önskar en riktigt GLAD PÅSK!

🐥🐥🐥🐥🐥🐥🐥🐥🐥🐥🐥

tappa inte greppet - DIY grytlapp

Gult & svart i AIK-land! Just idag är jag stark, just idag mår jag bra med lust och fägring stor! Detta trots det ofattbara i omvärlden. Sanering av förråd på grund av ohyra, hälsofarliga ämnen, pandemi, ja, det mesta kom i vägen när jag skulle inventera och sortera i mitt tyglager. Eller är det en efterkonstruktion väl värd att skylla på? Jag låter det vara osagt. Nu är det äntligen gjort och en tung sten föll från mina axlar. Ovissheten är värre än vetskapen, även det värsta scenariot. Det var med en viss bävan jag startade arbetet och lyckligtvis fanns inga tecken på angrepp. Jag förvarar ALLT sedan länge i stora tättslutande plastlådor men man vet ju aldrig. Det är ju inte bara jag som gillar textil! Åtgärden resulterade också i ett uppdaterat bildminne och dessutom att små tygstuvar kom i dager. Går det att få ut något vettigt och funktionellt av småbitarna? Jajamensan! Grytlappar - som hemma i mitt kök är en förbrukningsvara. Jag bränner lätt sönder dem på värmeelementen i ugnen, och hanken ligger extra risigt till. Favoriten är utan tvekan det fräsiga mönstret av Andreja Spegel med Inez Svenssons randiga bananer hack i häl. Jag gillar mönstret så till den milda grad att ett symaskinsöverdrag är i görningen och dito strykbräda ska också iklädas detta fantastiska mönster! Det blev liksom full rulle i de nordvästliga delarna av Stockholm!

Jag har använt mellankraftigt bomullstyg, kantband och bordsduk som värmeisolerande material vilket gör dem riktigt följsamma för handen att använda. Grytlappar som finns att köpa i handeln har en tendens att vara alldeles för stela och greppovänliga tycker jag. Hanken har jag medvetet placerat i mitten på en sida, för jag greppar som oftast grytlappen diagonalt och då spretar den åt icke önskvärt håll. Man kan i dagsläget gott kalla mig en grytlapps-prepper. Här finns lagerhållning för överskådlig tid! Schyssta bananer säger jag bara, för de avgjorde om jag skulle tappa greppet eller inte!

Mönster & Formgivare: 

Bikaka-mönster                     Andreja Spegel           2013

Randig Banan                       Inez Svensson            1986

Skuggbräcka                         Niina Aalto                  2018

Lena (kollektionen)               Sven Fristedt              2005

Sofia - bredrandigt sv/vitt      Anonym formgivare

Gul/vit prickigt tyg                 Anonym formgivare

Samtliga mönster är formgivna för IKEA of Sweden, förutom det gul/vit prickiga tyget som tidigare var en handduk.

en lek i svart & vitt inspirerat av randiga bananer

Textiltrycket "Randig banan" på gardinkappan i köksfönstret av Inez Svensson (Ikea 1986) har inspirerat och satt ribban för lek i svart och vitt på ett par grytlappar! Rester efter större tygprojekt och återvunna mellanlägg från strykbrädor eller annat där det förekommer, genererar en användbar produkt och fler ligger i pipeline. En spinoff-effekt eller rätt och slätt en biprodukt för hemmabruk! En kul matchning när tillvaron i övrigt är rätt gråmelerad! Likaså vid en snabb titt ut genom fönstret, men en liten ljusning kan kanske skymtas vid horisonten. Idag invigning av grytlapparna så det blir lasagne till middag!

🍌🍌🍌🍌🍌🍌🍌🍌🍌🍌

God Jul önskar designbyBrismo!

 

Man tager vad man haver ... sa Cajsa Warg och exakt så gjorde jag! En mobil/vägg/dörrdekoration (ca 1 m eller valfri längd) till julen av återbrukat julpynt och lite annat material uppträdda på ett jutesnöre. Jag har inte direkt ägnat mig åt dumpster diving utan på ett något mer sofistikerat sätt utforskat soprum, vårat cirkulära prylrum, loppisar, ja, lite här och där faktiskt. Jag saknade kanelstänger hemmavid och då fick fina pinnar ersätta. Trasiga, anskrämligt fula juldekorationer finns det alltför gott om men i ett nytt sammanhang blir de väldigt fina tillsammans. Inspiration, fantasi, lite fingerfärdighet och någorlunda starka nypor är allt som behövs. En tång, håltång, borr och en grov nål med stort öga är också bra att ha tillhands för håltagning beroende på material. Det är maniskt kul och jag kan knappt sluta! Vad som är ännu bättre är att små medborgare också kan medverka i det cirkulära julpysslet. Gammalt blir nytt och en bra gå-bort-present till julens alla bjudningar. Med varmt hjärta tackar jag alla som läser min blogg och följer mig på Instagram och önskar en riktigt god decembermånad! Och den här är till dig, Ingrid!

💗💗💗💗💗💗💗💗💗

ettesdag advent med May Bühler

På 1:a advent är det då så dags att presentera May Bühler med ett bedårande textiltryck på metervara i bomull, här som bordslöpare. May Bühler var oerhört produktiv och ritade oändligt många motiv för jul, påsk och för alla möjliga tillfällen faktiskt, men detta har jag inte sett tidigare. Fiffigt med metervara tycker jag. På den tiden, troligtvis på 60-talet, kunde man köpa duktyg på metervara i önskad längd för ändamålet och fålla kortsidorna själv. Jag minns själv att "färgaffären" tillhandahöll textilier av allehanda slag tillsammans med spadar, belysning, spik och krokar, verktyg, leksaker, husgeråd, plastföremål och allt däremellan. Rakt över diskförsäljning dit jag på sin höjd, nådde med näsan. Oförglömlig är pinglan på dörren och butiksdoften. Idag tror jag knappt den typen av butiker finns, men utomlands finns de till min stora lycka! Var tror ni att jag hänger? Inte är det i solstolen i alla fall. Åter till metervaran; I de allra flesta hem fanns en symaskin, ja, då syddes det kläder och inredningstextil, plaggen lappades och lagades för att kunna återanvändas flera gånger och senare även av yngre syskon. När plaggen var helt uttjänta gick de vidare i kedjan till vävstolen och blev mattor eller annan inredning. Min första symaskin, en grön Husqvarna, ja, den var så tung att där den stod fick den stå. Ett maskinparks-arv från min mamma och på den sydde jag så det glödde under foten, jo, jag skojar inte, pedalen blev så het att jag till slut inte vågade sy på den. Min sykompis Bernina blev dess efterföljare med fler sömmar och finesser och passionen till hantverket falnade på intet sätt med åren. Med Husqvarna-maskinen följde även en inbyggd lappa-och-laga-mentalitet och slit-och-släng-etiketten fäste lite sämre. I den mån det går syr jag, ändrar, lagar och tar tillvara material på samma sätt nu som då, men mycket kan givetvis göras bättre än så. En tanke att bära med sig i den mest konsumtions-stinna månaden när vi samtidigt bör spara på jordens resurser. Ha en mysig, varm och glad ettesdag advent som vi säger här hemma hos mig!

Kika i högermarginalen under "Välj bland" 🠞 m bühler för att se fler av hennes fina mönster!

Lite om May Bühler (1921-2006): Mönsterformgivare. Under 1960-talet var May verksam vid Tapisseribolaget i Göteborg där hon ritade mönster till dukar, bonader och festremsor. En period anställd vid Silfa Textiltryckeri i Alingsås. Drev egen butik i Pixbo under en tid. Signatur M Bühler eller Bühler.

🎀🎀🎀🎀🎀🎀🎀🎀🎀

ullig burk & ny hemsida!

 

Den senaste tidens ihållande regn och kyla har genererat en ny hemsida! Om valmöjligheten funnits hade jag självklart föredragit fortsatt sommar, sol och värme och skjutit den lite på framtiden. Egentligen, om sanningen ska fram, har surdegen legat på jäsning sedan i juni. Ett MÅSTE. Meddelandet om villkorsändringar kom i samma veva som min inplanerade semester och har stundom plågat mig riktigt ordentligt. Vilken timing! Bara att ta tjuren vid hornen och sätta igång det ofrivilliga arbetet. Nu kan jag pusta ut och glädjas åt att äntligen vara i mål. Det blev en hel del anteckningar att föra i utforskandet av ett nytt gränssnitt och då fick jag användning av min egentillverkade ulliga burk för pennorna. Jojomensan, även om jag mestadels håller till i den digitala världen använder jag fortfarande papper och penna! Länge leve pennan!

Om lusten faller på, ta en titt på hemsidan här! 

😊😊😊😊😊😊😊😊😊😊😊😊😊😊😊😊😊😊😊

DIY till jul - ljusmanschett på 10 minuter!

I naturen finns de mest magiska material för dekoration och pyssel inför jul! Det enkla, ursprungliga är allra vackrast. Södra Sverige har som brukligt barmark och utmed min gångväg låg små toppskott av grankvistar på marken. Underliga mörkgröna, välväxta, täta och taggiga små korvar med flat undersida. DE gick jag igång på! Eftersom jag bor i storstaden i en lägenhet som ingalunda är överdådig utan precis gjord för två ... utan plats för julgran, bli det här mitt bidrag till ett julfirande av rätta virket!

Måtte nu inte de nedfallna skotten vara ett tecken på att granbarksborren är i farten ... de kan väl fira jul någon annanstans?

Så här gör du en ljusmanschett på 10 minuter!

Det här behöver du:

🌲 Ståltråd, grön bindtråd och avbitartång.

🌲 Granris och eventuellt kottar.

Så här gör du:

🌲Plocka nedfallet granris och kottar om du har tillgång till skog och mark! Du kan även fråga julgransförsäljaren om några överblivna granrisgrenar finns att få. Vid den här tiden på året brukar de vara extra snälla, ni vet!

🌲 Mät ut en något större cirkel av ståltråd runt föremålet, i det här fallet ett ljus, och linda två varv för stabilitetens skull (se bild 1).

🌲 Vira fast granskotten på ringen med bindtråd. Lägg skotten lite omlott och åt samma håll och fortsätt så hela varvet runt. Ett tips är att göra flera "kransar" i olika storlekar och hänga som ett pärlband på ytterdörr eller i fönster. Ett grövre jute- eller hampasnöre blir fint och förstärker den rustika känslan. Klappat och klart för en fröjdefull jul! Doftar jul gör det ju också!

I brist på julgran blev det i alla fall en ljusmanschett!

🎄🎄🎄🎄🎄🎄🎄🎄🎄🎄🎄🎄🎄🎄🎄🎄🎄🎄🎄🎄🎄🎄🎄🎄

blommigt i svart & vitt à la 70-tal - återbruk & DIY

Jaha, nu börjas det igen, tänker ni nog. Det hade kanske gått över ... Icke då, mot 70-talets blommiga mönster är jag obotlig. Ett blommigt återbrukstema är just vad här bjuds på! En panelgardin med mycket älskvärt mönster inhandlad på loppis för tian, en liten strykbräda och en hopfällbar pall i campingmodell står i fokus idag. Strykbrädan fyndades gratis ur vårt prylbytar-rum och skelettet till pallen stod och drällde i vindsförrådet till ingen nytta. Av en panelgardin på 50-60 cm bredd går det att göra underverk ska ni veta! Det är klimatsmart, bra för plånboken och utan tvekan värt arbetsinsatsen. Två helt nya möbler i det stilrena och grafiska mönstret förhöjer dessutom min upplevelse ännu mer. I min lilla studio, som mest liknar ett förråd, är det väldigt ont om plats och varje centimeter är värdefull. Kombon höj-, sänk- och hopfällbara möbler är den optimala lösningen. Bomullsgardinen i grövre kvalité med textiltryck blev sits på pallen och strykbrädan fick sitt urtrista överdrag utbytt till ett mer inspirerande. Resultatet syns nedan! Min lycka känner inga gränser ...

Använd det gamla överdraget som mall och klipp ut det nya överdraget efter den. Ta tillvara så mycket du kan, som knytband och sprätta gärna bort bandkanten och återanvänd också den. Lycka till!

Så här himlans bra blev det!

högst personlig skylt till hemlighuset - DIY återbruka trä

Haj, haj som man säger i Göteborg! Jag tillhör de som gärna lappar och lagar i den mån det går. Efter vintern var en av brädorna på min disk/arbetsbänk så pass illa åtgången av röta att den behövde bytas ut. Jovisst, så här håller jag på. 99.9% är ju fortfarande intakt och bänken håller i ytterligare några år. Jag vill nog påstå att bänken har åtminstone 20 år på nacken vid det här laget trots att den står ute året om. Och visst, varje år får jag pyssla om den lite. Benen behöver stå i lite träolja några dygn och något år behöver kanske målningen bättras på. Det ska ju ändå göras med de övriga utemöblerna i trä. Plastmöbler skyr jag som pesten. De är inte kompisar med skärgårdsmiljön och huset i övrigt. Hemmavid på balkongen i stan är det en annan femma. Där ska det kånkas och bäras flera våningar och förvaras på liten yta. Hur som helst togs brädan bort och ersattes med en ny. För mitt inre öga såg jag genast att den ruttna brädan kunde återanvändas till något helt nytt - en högst personlig skylt till hemligheternas hus - utedasset! Lite sågande av "stjärtpartiet" och sedan måla, måla, måla. Låt fantasin flöda hej vilt, låt dig inspireras och ge dig ut på äventyr du inte trodde fanns! Hajar ni, hur kul man kan ha? Åtminstone har jag det!

mönsterbotanisera med Maija Isola i vårsolen 1974!

"Primavera" - formgivet av Maija Isola, 1974, Marimekko.

Visst är det väl ändå på sin plats att hylla våren? Det gör jag bäst med Maija Isolas mönster "Primavera" (som betyder vår på italienska) från 1970-talets Marimekko! Närmare bestämt 1974. Det sägs att Maija Isola ritade mönstret när hon bodde i Oran i Algeriet, och det kan mycket väl bottna i en hemlängtan, en längtan att återse Finland, känna morgondaggen i gräset bredvid en blomsterbädd av ringblommor. Min man är finländare och har märkligt nog också han en förkärlek till ringblommor. De påminner honom om Finland, farmor och att odla sina egna grönsaker och blommor på egen täppa. Det verkar vara nedärvt hos det finländska folket. Kanske inte så konstigt eftersom de varit krigsdrabbade vid ett antal tillfällen i historien. Förskonad som jag har varit, betyder ringblommor kort och gott - sommar - för mig! En klibbig sådan men oooh så vacker i alla gul/orangea nyanser! Även om mycket har förändrats och är under ständig förändring, som jag ansvarsfullt accepterar, så vägrar jag gilla läget ... och ska i år sätta frön av ringblommor ... till rådjuren! Kanske, kanske hinner jag få en liten, liten glimt av dem båda! Mental pepp är bra utan att bli dumdristig! Hoppas alla är friska och krya och på benen! 

Hur du enkelt och lätt gör dina egna krukor av tidningspapper för förodling på fönsterbrädan finner du här! Allt-i-ett-krukan planteras därefter, i sin helhet, i krukor på balkong eller direkt på friland. Stadsbönder är vi allihopa ett tag framöver och odling i mindre format ger mycket att glädjas åt ändå! 

ISBN 978-4-7562-4366-9

Ovan finns ett boktips för den som vill fördjupa sig i Maija Isolas konstnärskap på engelska! Rikt illustrerad och välberättad men kanske inte alldeles lätt att få tag i. Gör ett försök och sök på bokens unika ID, det vill säga ISBN 978-4-7562-4366-9 vettja! Tack för ordet denna aprildag!

Du som mönstergillar Maija Isola kan se mer textil av henne under "Välj bland" ➽ maija isola i högermarginalen! Mönsterbotanisera mera! 

Lite om Maija Isola (1927-2001): Finländsk konstnär och textilformgivare med en produktion på över 500 mönster. Född och uppvuxen på familjens stora gård i Arolammi utanför Riihimäki, Finland. Yngsta barnet av tre döttrar till agronomen Mauno Isola och Toini Isola. Studier vid Konstindustriella läroverket i Helsingfors för Arttu Brummer och Tapio Wirkkala under senare delen av 1940-talet. Efter utbildningen formgav hon tryckt textil för Printex. Hon var också textilkonstnär inom finländsk konstruktivism och popkonst. Maija Isola var textilformgivare för Marimekko mellan 1951-1987, och under 1960-talet formgav hon flertalet av Marimekkos inredningstextilier. Hennes stora, vackra vallmo Unikko från 1964 är fortfarande kännetecknet för det finska designföretaget. Maija Isola finns representerad på Nationalmuseum, Stockholm. 1945 gifte hon sig med Georg Leander och fick dottern Kristina Isola 1946. Maija ingick sitt andra giftermål med målaren Jaakko Somersalo, och tredje gången med domaren Jorma Tissari 1959.

mönsterlycka - Tom Hedqvist i orientaliskt mönsterlandskap

Mot Orientens mönsterlandskap idag! Barntäcket i lappteknik, där kreativitet, inspiration, variation, färgval, material och funktion blir till en enda smältdegel, är så in i bomben charmigt. Det känns gemytligt liksom. Många olika mönster skapar en helt ny mönsterbild. Jag önskar så, att jag finge träffa personen som suttit vid symaskinen. Att få höra hur tankarna vandrat, till vem, varför just de tygerna och mönstren, när, var och varför just så. Kreativiteten och tillfredsställelsen i skapandeprocessen finns i varenda stygn! Hop-plocket av textilierna är extra intressant tycker jag, och skapar mycket fantasier. De har en historia, en historia som kan bli än längre om viljan finns. Täcket slumpades bort till mig för ett skamligt lågt pris på loppis. Den lilla stora skapelsen räddades från brännbar containerdöd och ska i år få ett nytt användningsområde på en härlig plats i röda rummets fåtölj. Och då i gott sällskap med "Sippruta", formgivet av Tom Hedqvist för IKEA:s första PS kollektion 1995. Nytrycket ingår i kollektionen GRATULERA (1990-2000) med favoriter från förr och i begränsad upplaga under 2018/19. Hela kollektionen är en tre-stegs-raket med gamla godingar från 1950-1960, 1970-1980 och 1990-2000, framtagen för att fira IKEA:s första 75 år. Simpel vimpel, japp å jäpp, då återstår för mig att önska alla en skön januarihelg och jag, jag fortsätter fantisera om mina orientaliska kakelplattor ... i tyg!

Lite om Tom Göran Tage Hedqvist (1948--): Svensk mönsterformgivare, grafisk designer, lärare/rektor, reklamman. Uppvuxen i Stockholm. Fadern var konstnär och modern arbetade som modetecknare. Studier vid Beckmans Designskola, reklamlinjen 1969-72, som följdes av arbete inom reklambyråbranschen, bla på Arbmans och Hall & Cederqvist. 1990 startade han sin egen reklambyrå, FGH. Ett av uppdragen blev att rita Arlas mjölkpaket 1991. Medlem i 10-gruppen från starten 1970 till 2015. Parallellt med 10-gruppen har han arbetat som lärare/rektor, konstnärlig ledare på Orrefors Glasbruk och som museichef vid Röhsska Museet i Göteborg, 2013-2015. 1994 utsågs Tom till professor i grafisk design på Konstfack. Under 2000-2013 var han rektor för Beckmans Designhögskola. Numera arbetar Tom som frilans.

miljövänlig retro att bära i - tygkasse & sörmländska upplevelser!

Härom sisten tittade jag in på Röda Korset och hittade den här färdigsydda tygkassen för några tior. Den slog jag till på med detsamma för att avlasta mina överfulla fickor och den lilla väskan, men främst för det fina mönstret och färgställningens skull. Mina tankar gick av någon outgrundlig anledning till Stig Lindberg, men har i nuläget ingen susning om vem som är mönsterritare. Stadkanten finns visserligen kvar i sömmen men ger inga ledtrådar om varken tillverkare eller formgivare. Vi kan väl i alla fall enas om att tyget troligtvis är från 1950-talet eller där omkring. Tack. I helgen styrde jag kosan mot vackra Södermanland, några mil söder om Katrineholm och fick en dos bondeliv till kropp och själ. Växthuset dignade fortfarande av sommarens grönsaker och där besökte jag för första gången en årlig RETRO-traktorträff i Lilla Munkebo! De´ni! Såg otalet herrgårdar svischa förbi utanför bilfönstret, gjorde ett besök på fantastiska Ändebols gårdsbutik (@andebolsgard på Instagram) där fårskinnsprodukter, handvävda trasmattor, handspunnet garn mm fanns att köpa utöver matprodukter av ädelt slag. Det var en upplevelse men främst var det ofantligt kul att träffa Kerstin och Janne och trampa i myllan. Något bad under bar himmel i tunnan hann vi inte med så det får bli en annan gång . . . Stort tack för Er generositet och hälsa mostrarna, Shibo och Gustav V i finrummet!

Efter publicering har det framkommit att formgivaren till mönstret är Kirsti Rantanen - en finländska som inte är vidare känd i  Sverige ... än så länge dock! Kul! 

operation: rädda trädgårdssoffa - DIY & återbruk

 Hmm, undrar om soffan kan sågas itu? Benet - en sorglig historia.

 Friskt vågat - hälften vunnet!

 Bortom all räddning!

 Profilen är viktig!

 Likaså här!

Voilà! Still in business för lata stunder!

Den senaste veckan har jag hängt och slängt i skärgården. Bokstavligt talat. Hösten knackade hårt på dörren och sommaren kändes väldigt avlägsen. Det var med stor sorg jag upptäckte att rötan gått långt i den fina gamla trädgårdssoffan. Trots bra vinterförvaring och oljebad för benen varje sommar stod den inte att rädda. Trodde jag ja. Analytiskt gick jag igenom hur den var konstruerad och ... jo, nog skulle det väl ändå gå att rädda vissa delar från brännhögen i alla fall. Friskt vågat - hälften vunnet! Skam den som ger sig. Sagt och gjort! Japansåg, bågfil, fasta- och sexkantsnycklar fram och så skrida till verket. Kapade soffan mitt i tu och bytte ut ett halvruttet ben mot ett som var ok. Det var det kritiska momentet med oviss utgång och det arbetsmoment som i särklass tog mest tid i anspråk. Popnitat ställer alltid saker på sin spets - ska det gå att få isär utan alltför stor åverkan eller? Jo, jo minsann. Profilen för ryggstöd och sits filades och slipades till för att sedan få sig en strykning med ny färg. Nu nästan sitt forna jag, i bantad version. Jag är själaglad över att jag tänkte en runda till innan kassering och att räddningsinsatsen för den sååå älskade utemöbeln lyckades. På kuppen lärde jag mig ett och annat värdefullt också! Från trädgårdssoffa till maxad stol  eller soffa för nyförälskade par kanske ... närå ... enkom för mig, mina tankar och min kaffekopp - med en enastående utsikt över viken!

svartvitt textiltryck on the go & dito väska

b

Väska anno 2007 - designbyBrismo

Hej och God Morgon till ett översnöat Stockholm! Oj då, helt oväntat hade Stockholm växlat från svart till vitt när jag vaknade i morse. Ett tunt lager med snö täcker gator och torg och en viss julstämning infann sig. Mysigt. Lågskornas tid tycks nu vara förbi. Det här bomullstyget hittade jag längst ner i skattkistan när jag var på jakt efter ett helt annat tyg härom dagen. Anonym formgivare även denna gång. För flera år sedan, 2007 enligt bildens datering, sydde jag en väska och den hade nästan helt fallit i glömska. Redan då förespråkade jag mindre användning av plastpåsar och märkte den som klimatsmart! Den såldes nästan omgående och jag hoppas köparen använder den än i dag. Min vurm för det supersnygga textiltrycket har inte mattats ett dugg med åren och jag önskar sååå att jag hade haft några meter kvar. Nu återstår bara småbitar som knappt räcker till annat än mindre bruksföremål. Visst är det kul att återse gamla godingar där ränderna aldrig går ur!

På tal om plast och klimatsmarta val har jag nu dubbla uppsättningar (2X5) Veggio-påsar från Carrinet och de vill jag inte byta ut mot allt smör i Småland. Plastpåsar i grönsakslådan skapar kondens med snabb förruttnelse som följd och då är den lagom luftiga påsen perfekt! Kassapersonalen frågar ofta var de kommer ifrån . . . med kommentaren "de borde vi sälja här". Jag är inte sen med att hålla med!

plötsligt så händer det . . . green mission accomplished - tygpåsar för frukt & grönt & plastbanta med Veggio

  

Nästan för bra för att vara sant . . . men det är det! Som sig bör tar även jag ett personligt ansvar för vår miljö och försöker i möjligaste mån att plastbanta. Hit hem handlas det tonvis med frukt och grönsaker under ett år. Och många, många plastpåsar bliiir det över tid. I brist på någon ersättare för plast har jag använt tvättpåsar och det har fungerat bra. Med jämna mellanrum har jag sökt av marknaden och inte hittat något som uppfyllt mina kriterier, men sååå plötsligt händer det . . . rakt framför ögonen på mig när jag är och handlar på City Gross i Bromma!

Veggio 🍅🍏🍋🍊🍆🍎 frukt och grönt-påsar från Carrinet. Innovativt och bra miljötänk av City Gross att ha de i sitt sortiment och en stor eloge får butiken av mig. Påsarna förgyller mina dagar i livsmedelsbutiken och vår storslagna miljö! Om man inte har City Gross nästgårds har Carrinet en webbshop för dylika gröna ting! 

Påsarna är:

* avsedda för förvaring av mat och märkta med food safe sign symbolen

* tvättbara i minst 40°

* återanvändbara

* hållbara

* återvinningsbara

* minimal vikt

* transparenta

Värna miljön och gör ett klimatsmart val! Textil . . . wow! Green mission accomplished!

sitt vackert ovanpå & rödvit yteffektiv bostadsyta

Yteffektiva rödvita kvadratmeter! Kontor, bibliotek, vardagsrum och sovrum på en och samma yta är väl använd boendeyta, tycker jag! När ändå färgburken stod framme passade jag på att förnya lite i "röda rummet" på skärgårdsön. Den loppisfyndade gedigna träpallen i bok från 50-talet fick sig en vit strykning för att bättre passa inredningen, speciellt tillsammans med den jätteglada röda sittdynan. Pallen står stadigt av sin vikt och konstruktion. Finfina grejer de tillverkade på den tiden! Både pall och dyna är återbruksfynd som jag hittat vid olika tidpunkter och olika år dessutom. Det är det som är så kul . . . den som söker finner oftast just D i sinom tid! Lite tålamod och tid är allt som behövs! Värt att tänka på när man står där och håller Marius i ena handen på möbelvaruhuset!