I somras kom något så ovanligt som ett brev . . . ett handskrivet sådant . . . från en för mig ganska okänd person. En doldis. Faster Anna. 78 år. Med vacker, snirklig skrivstil var det skrivet . . . och hon tilltalade mig så fint med "brorsbarnet Karin". Viss nostalgi kunde utläsas mellan raderna. En historia. Underlig känsla. Hur jag än försöker kan jag inte återkalla några minnen av henne från slutet av 60-talet . . . tyvärr. En plutt var jag vid den tiden. Släktskap är heller inte något som odlats i min familj. Likväl, faster är hon ändå och jag kunde inte lämna hennes brev obesvarat . . . så nu har vi blivit pennvänner . . . som min make kallar det! I vår datoriserade värld där mycket bara handlar om bilder . . . är det inte illa att få en riktig brevvän på 2010-talet! Ord var ordet idag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar