ett livs broderi

Jag räddade den ur en hög allehanda diverse, för nästan inga pengar alls . . . kanske hade den annars hamnat på tippen . . . 
 

Duken av dukar, som jag ~ även som ickebrukare ~ inte kunde avvara. En duk som gör mig rörd ända in i själen. Jag kan se det uppdukade bordet i trädgården, sommar, jordgubbstårta, sol, blåklockor, kaffe, bullar, kakor, saft och ungar, prästkragar, tjo och tjim, ringblommor och samvaro. Vänskap. Kanske en födelsedagsduk . . . en bit tyg som har sååå mycket att berätta. Hur mycket kaffe och saft har inte spillts på den . . . hur många hipp, hipp, hurra, hurra, hurra, å ja må du leva har sjungits runt det bordet . . . en släktträff . . . en kaffestund bland vänner . . . Och tänk att få skriva sin egen namnteckning med kulspetspenna på självaste linnet . . . för att senare se den broderad med finaste tråd . . . Kantspetsen ~ korsning, vridning ~ knypplad av tunn lintråd . . . Vem var Erna, Mauritz, Elsa, Björn, Nellie, Torsten, Sig-Britt Josefsson 1950 eller Christer 5 år och alla de andra? Det här är så mycket, mycket mer än ett stycke textilhistoria . . .