hemliga rum . . .

Hit - men inte längre. Privat. Det är vad staket, grindar och portar, i sin tysthet, signalerar. Tillslutna rum. Hemliga rum. Bakgårdar som bara den invigde har tillträde till. Men jag brukar smyga in . . . till det allra innersta. Där människor fortfarande bor och lever sina liv. Där det odlas och människor sitter med morgonkaffet och tidningen. Om kvällen, vinet och något gott på faten. Förmodligen stor gemenskap, vill jag gärna inbilla mig.

En bruksmiljö som är väl bevarad och gudskelov för det! Låg bebyggelse i trä. Jag blir hänförd och vill flytta. Skevt och vint. Knarrande golv. Kanske kakelugnar. Ett lugn. Rofyllt.

Man tager vad man haver . . . och hoppsan då, något annat kom visst emellan! Jag hade helt klart valt en annan färgkulör! Gissa vilken? Jag är avis . . . och har så smått börjat gilla grus! Kratta grusgångar och ogräsrensning är jag tidigt skolad i!