Ulriksdals daghemsungar
Igår gjorde jag en tidsresa . . . en resa tillbaka till min dagistid på Ulriksdals daghem och min nu åttiotvå-åriga dagisfröken Marianne. Ett kärt möte som muddrade i minnet bland utklädningslådor, fiskleverolja, sockiplast, sälgpipor, solägg, turkosblå gympadräkt med volang, sagostunder, vila på galonmadrasser, flirtkulor, chokladbollar, kreativt skapande ur lite eller ingenting, ändlösa upptäcktsfärder . . . och fantastiskt mycket lycka. I en helt vanlig lägenhet om 2 rok huserade 20 ungar med utgång till gården från balkongen via en brant betongtrappa. Goda samhällsmedborgare blev det också av oss! Tusen, tusen tack till Margit Carlsson och fröken Marianne! Med en bukett höstastrar och en bunt fotografier på små välartade barn från Mäster Simons väg, promenerade jag, utan handskar och i strumplösa ballerinaskor, hemåt i nordanvinden. Tankarna for hit och dit och jag undgick inte att tänka; gud, så tiden rullat på. Varken jag, tvillingbrorsan eller lilla-brorsan fanns med på något av fotografierna . . . och jag tror mig veta att galopperande Alzheimer inte är i antågande . . . än!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar