Allt som oftast är jag uppe med tuppen. Det har blivit så av den enkla anledningen att jag varit kattägare under en herrans massa år. Och alla som har katt vet ju hur det är. Om mornarna. Att sova längre än soluppgången någon morgon är näst intill en utopi. Är de på benen ska alla vara det! Sally-katten var helt underbar. Hon hoppade upp i sängen och slickade mig försiktigt på ögonlocken. Öppna ögonen, gå upp, utfodra mig och håll mig sällskap, var buds. kapet. Du är sen till morgonmötet! Dygnsrytmen har sedan dess hållit i sig. Och det finns fördelar. Tidig morgontimma hinner jag skåda flertalet djur, både på min gata i stan och på ön. Det ger också utrymme för någon timma av egentid, funderingar, planering av dagen och en efterlängtad stillhet man sällan får som storstadsmänniska. Jag uppskattar verkligen småtimmarna. När allt smygstartar så smått. Rödräven har jag sett ett flertal gånger, även i AIK-land. På ön småspringer han med lätta. målmedvetna steg mot grannens vaktlar och kalkoner. Rådjuren kan jag ibland nästan klappa i baken och grävlingarna har skrämt vettet ur mig några gånger när de tyst kommit lubbandes över gårdsplanen. Jag känner mig berikad och omgiven av liv. Vilken tur jag har!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar