Ny vecka och nya tag! Jag har släppt greppet om räfsan, cyklarna, trädgårdsmöblerna och lövhögar och sagt au revoir till rådjur, grävlingar och Mickel. I helgen vinternattades mitt andra hem och jag lämnade en råkall skärgård i stillhet för några månader, till fördel för en soft tillvaro i ombonad varm storstadsfunkis. Nästa gång vi ses är det tidig vår och det känns redan angenämt att tänka på. Då passar det att visa den här duken som påminner om klipphällar, tallbarr och hav. Duken, 103*115 är i en viscosekvalité som var vanlig på 1950-talet. Formgivaren som tyvärr är okänd har gjort ett mästerligt mönster - ett mönster to die for, tycker jag! En färgsättning i dovt, dämpade melankoliska nyanser. Att få sitta ner vid fint dukat bord och möta varandra efter en arbetsdag på var sitt håll, är något jag tycker vi ska unna oss var dag. Att prioritera vardagslyxen, samtalet och omtanken . . . Ta en break från livsflödet! Runda-bords-samtalen är viktiga! Förenen eder vid bordet! Det sätter guldkant på tillvaron! Likaså gör duken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar