kallelse till årsmöte 2027 i Blåkulla

Det är stora förseningar i trafiken! Köbildning mot Blåkulla! Vi skulle ju ha åkt redan i torsdags ... Tvi, tvi, tvi, hasta kvasta ... ja, idag får den banne mej rasta! Än så länge har ingen kallat mig - kärring - men det är väl bara en tidsfråga. Och såklart; ingen påsk utan Bodil Wallmans textiltryck på en bomullsduk som gör mig så glad, så glad! Ha en fortsatt skön och glad helg, gott folk!

Och här kommer en kallelse till nästa årsmöte 2027!

Plats: Blåkulla

Tid: Flygresan till Blåkulla sker enligt traditionen på skärtorsdagen. OBS! Datumet kan variera. Kom gärna i god tid! Innan mötet bjuds det på kaffe & kaka.

Motioner: Häxprocesserna under 1600-talet. Diskussion kring vårt ursprung; är det en blandning av folktro och föreställningar om häxor som mötte djävulen?

Rekommenderad klädsel: Klassiska attribut som kvast, kaffepanna, smörjhorn och huvudduk.

Varmt välkomna!

Lite om Bodil Wallman (1933-2004): Mönsterformgivare. Syster till Hildegard Olmås som signerade sina produkter Hill eller Hillan. I början av 1950-talet var Bodil verksam vid Tapisseribolaget i Göteborg och frilansade även tillsammans med sin syster. Storproducent av mönster till dukar, bonader, paradhanddukar, vepor och handdukar, även presentpapper och korsstygnsmönster under 1960-talet. Textil signatur BOWA.

🐥🐥🐥🐥🐥🐥🐥🐥🐥🐥🐥🐥🐥🐥🐥

kacklande "Höns" av Britta Pahne - Ljungbergs Textil

Bättre än bra just i da´ är textilmönstret "Höns" av Britta Pahne för Ljungbergs Textil. Tillverkningsår är okänt, likaså är informationen om Britta Pahne sparsam för att inte säga obefintlig. Jag har sökt i samlingar och register på internet men ett tyvärr även där. Från början var det tänkt att bli en gardinkappa och i nuläget har jag inte kommit längre än att just - tänka. "Man saknar inte kon förrän båset är tomt" brukar man säga och jag saknar verkligen de rivaliserande tupparna som varje morgon körde stereo-galande mellan gårdarna på ön. Jag blev van vid ljudet och vaknade inte, trots att jag är lättväckt. I nuläget är ingen av mina nya grannar bofasta och därför saknas både ståtlig tupp och hönor i omnejden. Idag på långfredagen blir det kalas och jag ser mest fram emot påskharens ankomst. Men det är ont om harar och alldeles för länge sedan det var jul! Glad Påsk allesammans!

Lite om påskharen: En påsksymbol som oftast förknippas med påskägg. Påskharen är motsvarigheten till jultomten som kommer med ägg till barnen under påsken. Påskharen dyker upp för första gången i Tyskland i slutet av 1600-talet. Långt innan kristendomen var harar och kaniner symboler för fruktsamhet och spirande liv under de hedniska vårfesterna. Tyska utvandrare tog med sig påskharen till USA, med stora framgångar under mitten av 1800-talet. Efter hand började påskharen, liksom jultomten, att komma med sötsaker och ägg till barnen. Eftersom harar och kaniner kunde förstöra skörden betraktades de som skadedjur i Skandinavien och därför tog det många år innan påskharen tog sig över gränsen till Sverige. I början av 1900-talet skuttade han över.

Väldigt lite om Britta Margareta Pahne Nordström (1947): Textilformgivare.

🐔🐔🐔🐔🐔🐔🐔🐔🐔🐔🐔🐔🐔🐔🐔

DIY - lapptäcke med Dunderklumpen & Skalman - 70-tal

Mer nål & tråd, garn, lera och täljknivar åt folket! Snart påsk skvallrar mångfalden av färger om som synes! Ett samlande av små stuvbitar, kanske under många år, sammanfogade till ett egenhändigt tillverkat lapptäcke fullspäckat med minnen - hopsydda, sida vid sida. Med själ, möda, glöd och lust. Här har man tagit vara på och återanvänt tygbitar som blivit över och satt samman utan krav på precision, mönsterpassning eller färg- och mönsterkombinationer. Det icke-perfekta, lite skeva är ett gott tecken på att en människa har tillverkat föremålet. Precis som en trasmatta där tygremsor är sammanfogade till något brukbart. En tygresa över tid mellan varp och inslag. Där är visst mormors nattlinne, pappas skjorta, Dunderklumpen & Co och något lakan i små bitar. Tygfragmenten väcker minnen till liv och blir på sätt och vis ett album. Tanken är vacker, likaså hantverket. Jag älskar folkkonst i alla former och material - trä, textil och keramik där människan bakom skapandet är i fokus. Drivkraften, tillfredsställelsen och glädjen hos personen som tillverkat föremålet är intressant och fascinerande. Tanken. Lusten. Ivern. Handen. Min textila resa började så, fortsatte med studier i olika traditionella textila tekniker och jag kan emellanåt sakna den inneboende drivkraften och den sorglösa idealisten. Fabrikstillverkad perfektionism till lågt pris är dagens melodi! Alla mår gott av att skapa. Något. 

I myllret av lappar finns bomullstyget Lycka med vita klöver på grön botten, i höger kant. Det gick att köpa som metervara på IKEA 1976.

Hörrni, påsken infaller nästa vecka och jag postar inlägg med start på långfredag följt av tre dagar med högljutt kackel från olika decennium. Väl mött när påskharen knackar på! Fram till dess; simma lugnt!

💚💜💗💙💛💚💜💗💙💛💚💜💗💙💛💚

ugglor i mossen - retro väggbonad

Hoo ... ho, ho, hoo-hoo-hoo-hoo. Ska man ana ugglor i mossen nu? Man kan ju nästan tro att tomten är på ingång igen! En livs levande uggla har jag aldrig sett, mest på grund av låg nattaktivitet från min sida. Vem är på benen då? I mörkret? De flyger dessutom helt ljudlöst för att inte skrämma sina byten. Här är en sagolik väggbonad med ett textiltryck på linne av dessa fantastiska fåglar. Det förefaller vara en dekoration för barnrummet från troligt 1950-1960-tal som tyvärr saknar signatur eller andra kännetecken. Bildsökning gav heller ingen träff. Kanske känner någon av er läsare igen den och vet bättre. Halva mars har passerat och det har börjar tina i markerna. Jag oroas över vad vildsvinen ställt till med, om isen och det ovanligt låga vattenståndet gjort kaffeved av bryggan och att nya gummistövlar fort som tusan måste inhandlas. Våren avancerar, men långsamt och äntligen har snödropparna kommit upp ur marken. Påsken infaller tidigt i år, i början av april, och jag ska så sakteliga börja planera för den. Och kan ni tänka er, på helgens loppisrunda köpte jag min första uggla i keramik ... de fascinerar! Tjohoooooooo! 

Av nyfikenhet och för mitt höga nöjes skull tog jag reda på varför ugglor ser ut att bära glasögon! Jag var helt övertygad om att synen var avgörande för nattjägaren, men icke då. Ugglor har konkava, skålformade fält runt ögonen, en så kallad ansiktsskiva. Ugglan kan röra de styva fjädrarna i ansiktsskivan för att ändra fokus och rikta in sig på ljud på olika avstånd. Skivan fångar upp svaga ljud som prassel från mindre djur och riktar ljudvågorna direkt mot öronen som sitter dolda under fjädrarna på sidorna av huvudet, ofta på olika höjd. På så sätt kan ugglan avgöra exakt varifrån ett ljud kommer, både horisontellt och vertikalt, vilket gör att de kan jaga i totalt mörker eller snö med oerhörd precision. Ansiktet fungerar i praktiken som en parabolantenn, ett stort öra, vilket är avgörande för ugglans förmåga att jaga utan hjälp av synen. Snacka om HÖRBARHET! 

 

🦉🦉🦉🦉🦉🦉🦉🦉🦉🦉🦉🦉🦉🦉🦉