Uppladdningen inför helgens stora skräckparty pågår för fullt. Fram rasslar den ena läbbiga grejen efter den andra. Trots att det är en stor festhelg, är alla de individer som lämnat oss inte att förglömma. Kyrkogårdarna blir glimmande vackra med tusentals tända ljus, och trots en aldrig sinande ström av människor är det förvånansvärt tyst och stilla där. Jag känner stor saknad efter mina fyra katter, Amy Winehouse, Lou Reed, Ingmar Bergman, Björn . . . och många, många fler . . .
Alla ska vi den vägen vandra. Så sant, så sant . . . men inte just nu. Först ett hejdundrande partaj! Jag återgår till grundbild och fortsätter livsbejakande med uppladdningen. Tänder ljus på balkongen och pussar på mina kära och älskade, som trots sin frånvaro, är mig nära. Livet går vidare och tur är väl det. Trösterika ord? Jo, jag tycker det.
Höstens inredningsfärg nr 1 är i år GRÅTT! Det svalde jag med hull och (utan:) hår!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar