Onda aningar besannades när ordet FORL kom över veterinärens läppar. Tillvaron rasade ihop på några sekunder, likt ett korthus. Mig skall något fattas . . . Tårarna tar aldrig slut. Hjärtat har gått i tusen, och åter tusen bitar. Dagar och nätter är outhärdliga. Tillvaron är tung och svärtad, ett svart hål i universum. Jag åker berg-och-dal-bana mellan förnuft och känslor. Ofattbart att hon är i evigheten och inte här, här hos mig. Tysthet, tomhet, stillhet. Oron är borta. Ser henne, hör henne, känner henne . . . och sorgen och saknaden är gränslös. Nu är hon fri och grabbarna får ta hand om sin lilla-syrra. Mitt hjärta blöder. Varför? Min stora lilla kärleksfulla älskling . . . puss . . .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar