något i hästväg . . .

Något i hästväg . . .

En septemberdag i höstas hade jag lyckan att göra en retroresa med min dagisfröken Marianne, tillbaka till begynnelsen av mitt liv här på jorden i början av 1960-talet. En härlig tid med idel goda och varma minnen. Daghemmet var inrymt i en vanlig 2-rumslägenhet på Mäster Simons väg i Ritorp. Jag har ibland undrat var gatunamnet kommer ifrån - vem var mästare, och i vad då? Kunde inte hålla fingrarna i styr vid tangentbordet och efter lite sökande framkom det att  vägen är uppkallad efter skomakarmästare Simon Saf som öppnade skomakeri i Ritorp 1917. På min tid kan jag inte påminna mig om att det fanns något skomakeri, däremot i Bagis, i den lilla centrumkärnan i Bagartorpsringen. Lukten från lim och gummi kan jag än idag förnimma. Där fanns också en matvaruaffär, ett konditori och ett glasmästeri. I skyltfönstret stod porslinshästar, figuriner och de finaste speglar som gick att få, tyckte jag som barn. En av porslinshästarna, det enda exemplaret, blev efter månader av sparande och vånda äntligen min. En dyrgrip som vårdades ömt och försiktigt under hästperioden i mitt liv. Under ett bråk med tvillingbrorsan tog han tag i den, höjde armarna över huvudet och sade "Kommer Du ett steg närmare, släpper jag den i golvet." Och så blev det. Jag var otröstlig i veckor och vi har därefter aldrig vidrört ämnet. För mig var det en stor, smärtsam och svekfull förlust som jag sent ska glömma . . . förmodligen aldrig. Jahaja, det var några återblickar från mitt 60-tal. Inte just något som var planerat men det råkade bara bli så likt månget annat här i livet! På Solnas gator sätter man i realtid ner sina fötter med livet som insats . . . på naturstigar som både plog och sandbil glömt bort! Så lägligt mitt i vintern, men kommunalskatten är ju i alla fall låg!