Nu när det råder försommar och tiden är inne för sådd på friland tar jag tillfället att berätta hur lätt det är att samla in fröer från ett år till ett annat. Den här lupinen är ett praktexempel på det. Väldigt livskraftig bör också sägas. Den har "växter i sig" som jag brukar säga. Utmed vägrenarna på ön växer på vissa ställen vild lupin i alla färger som tänkas kan. På förhösten, när glanstiden är över, hänger ärtskidorna bruna och torra. DÅ är det tid att plocka skidorna för därinne ligger fröna. Det är lätt att att sedan pilla ut de bruna, välutvecklade fröna. Ett trevligt höstprojekt som inte tar mycket tid i anspråk. Sedan förvarar jag dem torrt, mörkt och svalt i papperspåsar till påföljande odlingssäsong. Att kolla vad som växer bra, just där man befinner sig, ger en bra indikation om vilka växter man kan sätta i sina pallkragar och rabatter. Jag vet inte hur många olika sorters nävor jag köpt på handelsträdgårdarna som dessvärre inte gillat sjöläget. De vill bara inte! Men, gräver jag upp en vilt växande näva och sätter ner i pallkragen, trivs den hur bra som helst! Den verkar väl anpassad till skärgårdens klimat och väderlek. För rådjuren står nävor inte högst upp på favoritmatsedeln och oftast låter de dem vara . . . En annan goding, där fröna nästan från början ligger i påsen, är krasse (mumsfilibabba för rådjur). När blomman vissnat bildas frön som inte går att ta miste på. Plocka av dem, låt torka ordentligt och förvara på samma sätt som jag beskrivit ovan. Rosenvial, flerårig luktärt och GIFTIG, bildar också ärtskidor med frön som går att plocka av. Inga fingrar i munnen alltså och heller inga smakprov ur rådjursperspektiv! Ut och samla när tiden är mogen! Som stadsbonde är det fascinerande att få vara med i processen "från ax till limpa". Tänk att något så litet kan skänka så stor glädje . . .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar