Med tuppen på julotta? Näähädu, det ligger helt enkelt inte för mig. Juldagen bjuder på traditionsenlig släktmiddag för många skulle jag tro. Hemma på min oplogade gata i stan är det stillsamt och rofyllt. Många är bortresta och väntas inte hem förrän i morgon. Juldagsmiddag hålls idag för en liten fysisk skara, men på Brit Bredströms duk, Juliga familjen från 1962 som täcker in hela bordet, syns ett myller av människor, så ensamma känner vi oss inte. Ett detaljrikt och beskrivande julmotiv tryckt på bomull mot grå botten från Gamlestaden med julaktiviteter som upptagit vår tid under december månad. Pustar ut gör nog en och annan nu när den värsta uppståndelsen har lagt sig, och jag vill nog påstå att jag tillhör den gruppen. På torsdag är julledigheten slut och jag dansar glatt julen ut. Allt har sin tid och det känns skönt och befriande att packa ner 2018 för att blicka framåt mot nya utmaningar och äventyr 2019. Alltid redo för en ny växel, förändring och lite nytt liv i luckan! Närmast på måndag om jag inte är helt fel ute! Uppladdningen har börjat ...
Lite ostruken och skrynklig, javisst, men det är smäll-karameller man får ta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar