Mönstret Fågel formgivet av Veronica Nygren
från 1967 för Mah-Jong.
Bildväven Simmerskan från 1962 och till höger ett textilmönster
formgivet av Veronica Nygren för klädföretaget Mah-Jong 1968.
Visst börjar det kvittra lite i buskar och snår? Skatorna raggar årets sambo och talgoxen kvittrar glatt om vad som komma ska. Någonting är på gång, och det inte en dag för sent om ni frågar mig! Jag tycker att Veronica Nygrens mönster Fåglar från Mah-Jong 1967, här på en top i silkestrikå, påminner om skärfläckan. Men det dröjer ett bra tag innan vi kan se någon av vadarfåglarna. Isen måste gå till att börja med! Är man bosatt på de stora öarna Gotland eller Öland, eller i södra halvan av landet kan man se skärfläckan utmed strandkanten i grunda havsvikar. En vacker och skir fågel på långa ben. Och på tal om toppen i silkestrikå, en blandning av 48% bomull och 52% viscose, så är den ett av mina mest använda plagg! Fortfarande ... och det säger mycket om Mah-Jongs kvalité!
Det kom faktiskt som en glad överraskning att Veronica Nygren har ett långt och djupt förflutet i vävstolen. Jag har alltid förknippat henne med Mah-Jong och tänk så fel jag hade!
Blitt, blitt på er! Ja, det är skärfläckans läte och jag, jag heter inte alls Britt!
🐦🐦🐦🐦🐦🐦🐦🐦🐦🐦
Mycket om Ann Veronica Nygren (1940-2006): Textilformgivare, kläddesigner, textilkonstnär, professor vid Konstfack och en av grundarna till klädmärket Mah-Jong. Studier vid Konstfack. Veronica Nygren visade tidigt ett stort intresse för teckning, målning och sömnad och redan i 12-årsåldern lärde hon sig att väva. I mitten av 1950-talet fick hon en praktikplats hos Handarbetets Vänner där Edna Martin var konstnärlig ledare. Parallellt med praktiken arbetade hon med ansökningsprover till Konstfack där hon själv antogs 1957. Under studietiden på Konstfack gjorde Veronica Nygren också praktik hos Elsa Gullberg som efterföljdes av en Parisvistelse för att teckna och rita mönster. 1963 inledde Veronica Nygren sin professionella yrkeskarriär och blev 1964 inbjuden att ställa ut sina konstvävnader på Liljevalchs konsthall.
Ett möte med textilkonstnärerna Helena Henschen och Kristina Torsson under en modevisning på Moderna Museet 1965, där samtliga visade egendesignade kläder, resulterade i att de tillsammans startade modeföretaget Mah-Jong. Alla tre var samtida studiekamrater från Konstfack som arbetade med samma typ av design - maskinstickade jumprar och klänningar i enkla former och starka färger. 1976 upphörde Mah-Jong i sin ursprungliga form och återigen stod vävningen och materialens möjligheter i fokus för Veronica Nygren. Hon var fascinerad av äldre hantverk och inspirerades av navajoindianernas vävteknik och hennes textila skapande fördjupades under senare delen av 1970-talet. Parallellt hade hon offentliga utsmyckningsuppdrag och egna utställningar.
1988 tillträdde hon tjänsten som professor i textil konst och formgivning på Konstfack. Fem år senare lämnade hon skolan och ägnade sig framöver åt forskning om linets restprodukter. Tillsammans med Saimi Kling startade de, Fiber Art Sweden, FAS, ett nätverk av konstnärer som arbetade med fibrer och främjande av textilkonst.
Veronica Nygren var politiskt engagerad och från tidigt 1970-tal medlem i den feministiska sammanslutningen Grupp 8 där en av hennes huvudfrågor var att lyfta fram kvinnliga konstnärer och deras arbete. Hon var medarrangör till Kvinnokulturfestivalen som anordnades i Stockholm hösten 1977. 1980 visades utställningen Vi arbetar för livet! på Liljevalchs konsthall med 29 kvinnliga konstnärer där Veronica Nygren var representerad.
Veronica Nygren fick många offentliga uppdrag och hennes verk finns på skolor, bankkontor, domstolar och många andra platser över hela landet. Textila verk som LinMorgon, Haren om hösten, Harens gång och Gårdsbrunn (1965) på biblioteket vid Medborgarplatsen i Stockholm är några av hennes offentliga konstverk. Veronica Nygren formgav förutom bildvävar också gardiner, tapeter och väggpapper av lin. Ett av de sista uppdragen hon utförde var utsmyckningen av Sjöstadskapellet i Hammarby sjöstad, Stockholm 2005. Ett urval andra bildvävar är Simmerskan (1962), Flagga (1964), Tid II (1987) och Kropp (2005). Thielska Galleriet visade en retrospektiv utställning, Textil konst och radikal design, under 1 januari - 31 maj 2015 med fria vävar och applikationer, mönster och kläder för företaget Mah-Jong tillsammans med personliga och experimentella bildvävar samt offentlig konst formgivna av Veronica Nygren. Representerad vid Nationalmuseum med väven Snart är det vår (1966).
För Mah-Jong formgav Veronica Nygren bland annat mönstren Fågel och Kvist (1967).
Veronica Nygren betecknas idag som en av förnyarna av textil konst och design i Sverige.
☯☯☯☯☯☯☯☯☯☯☯☯☯☯☯☯☯
Lite om klädföretaget Mah-Jong (1966-1976): Grundades av Veronica Nygren, Helena Henschen, och Kristina Torsson. Deras gemensamma mål var att formge vackra, färgstarka och lättskötta basplagg tillverkade i Sverige. Trion skötte tillsammans formgivning, mönsterkonstruktion, administration och kontakter med tillverkare. Mah-Jongs mönster var från början stickade i akryl, men 1968 övergick de från syntet till naturmaterial - bomullsplysch, silkestrikå och manchester och började istället att trycka handritade mönster. Inspiration till tygmönstren kom från folklore, persiska miniatyrer och från naturens flora och fauna. De tog fram en bas-kollektion som inte följde modets skiftningar utan höll samma linje år från år. Idén var att kunden skulle kunna komplettera sin garderob i samma kvaliteter och basfärgskalor. Förnyelsen skedde i växlande färgsättning på mönstren i silkestrikå och plysch. Nya modeller skulle också kunna kompletteras med äldre modeller. Mah-Jongs kollektioner fotograferades av Carl Johan De Geer med bland annat Marie-Louise De Geer, Johanna Hald och Åsa Moberg som modeller.
Bakgrund: Under mitten av sextiotalet var det svenska klädklimatet traditionellt och ljummet. Katja of Sweden hade visat sina kläder i Paris och New York men i Sverige följde kläderna det konservativa modet och få tillverkare vågade satsa på unga nya formgivare som ville göra kläder för jämnåriga. De svensktillverkade kläderna tog allt mindre plats i butikerna. Starka influenser kom från unga självsäkra designers i London som med begreppet ”Swinging London” var på väg att slå ut Paris som modets huvudstad. Unga designers i Sverige blev påhejade av vissa progressiva modejournalister som ville se en förändring även här. Formgivaren Inez Svensson, modejournalisten Rebecka Tarschys och konstkritikern Ludvig Rasmusson skrev artiklar och 1965 bjöd de in till en modehappening på Moderna Museet. Här visades kläder av Carl-Johan och Lena De Geers märke Fontessa, Gunilla Axén, Kerstin Lokrantz, Veronica Nygren, Kristina Torsson och Helena Henschen. Ungt mode stod på catwalken!
Mah-Jong design: Klädesplaggen präglades av enkelt skurna modeller utan modedetaljer där de uttrycksfulla mönstren, starka färgerna och tygkvaliteten spelade huvudrollen. Den första kollektionen från Borås trikåfabrik blev en succé i lysande neonfärgad akryl som såldes på NK. Det var bara fyra mönster, men färgerna desto fler och kombinationsmöjligheterna oändliga. De klädde en vänsterpolitiskt medveten generation och en framväxande kvinnorörelse. Med namnet Mah-Jong ville man visa sitt politiska engagemang och associera till Kina. Klädernas mönster hade namn efter brickorna i Mah-Jongspelet: Östan, Västan, Bambu, Sitta på nio stenar mfl. Materialen var mjuka, lättskötta och gav rörelsefrihet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar