Från asfalt och gatsten under fötterna till upptrampade stigar med rötter och sten gick färden till Ljusterö i helgen. Nu är mitt älsklingskrypin nerbäddat för vintern. Sorgligt men sant. Det blir genast lite ödsligt när trädgårdsmöbler, cyklar, krattor, gamla zinkhinkar och vattenkannor stoppas undan för vinterförvaring. Vattnet tappas ur och dasstunnor byts ut. Det är då det stora vemodet rullar in ♫ . . .
"Hej då hus" viskar jag när jag vrider om nyckeln . . . och vet att hon inte vill bli lämnad i ensamhet, kyla och mörker . . . Snart skrivs första raderna i årets vintersaga . . . undrar förresten var Monica tagit vägen . . . och de som inte gillar gult göra sig icke besvär!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar