När inspirationen och kreativiteten låg på topp och det riktigt kliade i fingrarna och väntan på en ny dag kändes alldeles för lång . . . vad hände då? Jo, det blev tvärstopp i maskineriet. En enda söm till och ett verkstadsbesök hade varit mindre kännbart. Så typiskt. Ett ljudligt och oroväckande ouuum, ouuum, ouuum hördes från motorn. Attans då. Fast jag använde ett helt annat språkbruk just då med tryck i! Plan B sattes i verket. I källaren stod min "reservmaskin", Husqvarna 2000. Visserligen inte använd på ett par år men jag brukar "tomköra" den varje vinter och sommar för att minimera att den beckar ihop. Dock inte denna vinter. Med risk för ytterligare ett diskbråck släpade jag upp den blytunga maskinen ur källaren. Funkade den? Näääääääee. Så var det med den backupen! Idag till killarna med verkstan i backen med en maskin-duo för översyn och service. Eländes elände för kreativiteten och plånboken jämrar och vrider sig i plågor. Mitt i motvalsen var det ändå en fröjd för ögat att öppna den senapsgula väskan och se det invändigt, härligt randiga tyget i en vågad färgställning. Minnas slöjdsalen på 1970-talet, som omedvetet satt djupa spår i mig. Inte trodde jag vid den tiden, att jag skulle arbeta textilt vid symaskin och vävstol. Kemi-ingenjör, sjukgymnast, layoutare eller PA, stod på listan över tänkbara yrkesval. Väskans färgställning kanske genererar en influens under dagarna i väntan på att få tillbaka mina älskade arbetsredskap . . . Gilla läget och ta ofrivillig semester! Någon som känner för en fika på stan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar