Tygmönster från 1950-talet som håller i tiden!
Det är nästan som om tiden stått stilla sedan 1950-talet. Timglaset står orört. Gardinen i bomull med det fina textiltrycket med tidstypiskt geometriskt mönster kan inte ha prytt ett fönster under någon längre tid. Den har utsatts för minimalt ljus och därför behållit sina färger. Ljuset som är så innerligt älskat av oss nordbor är rena rama döden för textilier. På min gata i stan flödar ljuset in, likaså ute på ön, därav inga färgrika mönstrade gardiner i fönstren. Tyvärr, ska jag säga. I ett norrfönster kan det gå an, men mestadels blir det oblekt lakansväv eller helvitt, eller inga alls. Jag har gjort misstaget några gånger och ångrat mig bittert när tyget på nolltid blivit lika skört som silkespapper och mönstret blekts till oigenkännlighet. Tårarna kommer nästan bara av att tänka på det. Här babblar jag gnälligt på om vårens fönsterputsning, om solstrålning och fördärvade textilier och så är det självaste grundförutsättningen för liv. Perspektiv, Karin! Jag välkomnar våren allra mest och får ha stenkoll på antalet luxtimmar! Herregud, ljus är ju lyx!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar