bondläpp & ljusteröportalen

Ja, då var det så dags då! Det är alltid med ett visst mått av nervositet man landstiger på ön för första gången efter vinterns framfart bland kobbar och skär. Har taket blåst av eller rent av rasat in, grävlingen vält upp och ner på dasset, vattenkranen frusit sönder eller har kylen gett upp? Tack och lov var allt intakt. Geschwint drogs sommarsäsongen igång. Tid gavs även till att besöka årets första ö-loppisar. Sanslöst kul, både vad gäller mänskliga möten och loppisfynd. Inventarielistan fylldes på med en spegel från 1950-talet, en förirrad påsktupp och en vas. Hur många man än har, så har man ingen till just den buketten. Av vädret hade jag dock en hel del att önska. Inte Stillhetens Hav direkt, utan snarare vita gäss med klass 1-varning. Trots rymddräkten känner jag mig fortfarande frusen och kroppen är stel av träningsvärk. Lövräfsning har den effekten på en stadsbo! The Eagle has landed, likaså stararna. Vi har återigen satt ner våra fötter på Ljusterömark! Det tog två dagar att bli agrarisk, bondsk alltså! Nu blir det påta av framöver, men först ska här deklareras!