Jag vurmar för paradhanddukar, framför allt de med textiltryck. Och varför då, frågar jag mig själv och kanske ni också. Jo, de är textila konstverk med var-dags-konst. En brukstextil med det där lillla extra, dessutom med fiffig funktion. En textil färgklick, ett konstverk i köket med motiv som oftast anknyter till någon köksaktivitet. Glanstiden för paradhandduken är numera över och bruket att gömma sina använda handdukar bakom en fin paradhandduk har gått i graven, men ändå. Fram till 60-talet och lite till, hade den en självklar position i nästan varje kök. Högst sannolikt har det suttit en sådan även i mitt kök som är från mitten av 1940-talet. Eftersom originalinredningen är kvar på samma plats sedan det begav sig, finner jag ingen naturlig plats där den kunnat sitta. På ritningarna ska det ha funnits en dörr mellan vardagsrum och kök som sedan länge är igenmurad. Måhända har gömslet suttit där, vid sidan om dörrkarmen i direkt anslutning till diskbänken. Det tycks vara det mest logiska. Fina är de, paradhanddukarna, och alla bär de på en historia . . . en textil historia, en levnadshistoria, ett historiskt avtryck från textiltryckens stora era på 1950-60-talet, en historia om stilideal och rådande trender och en historia oftast formgiven av kvinnor för kvinnor . . . Vem formgivaren, LS, är vet jag inte, men om måhända någon vet vore det enormt värdefullt för mig att få veta vem denna doldis är. Det här var onsdagens historia! Må väl, gott folk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar