Mellan hägg och syren befinner jag mig nu! Och bonde + syren = bondsyren! För nu påtas det i jorden, det eldas som aldrig förr, räfsor och krattor går varma och korna råmar i kapp med tupparna i omnejden. Den lilla duken i hellinne med utsökt retromönster får åtminstone mig att tänka på skolavslutning och slokande syrener till fröken som tack för tiden i bänken. I helgen köpte jag jordgubbsplantor på loppis, klart billigare än i handelsträdgården, som komplement i frukt & bär-pallkragen. Det är lika kul varje år att se alla, ja alla och alla, rättare sagt de fåtal växter som rådjuren ratar eller suger kraften ur år från år för att sedan ge upp den ojämna matchen mot de vackra djuren. Bondsyrenen låter de bli i alla fall. Jo, någon kvist ryker i förbifarten men i det stora hela är de intakta. Varje morgon har en klart irriterad råbock och jag en dispyt. Hans bröl och stirrande går inte att ta miste på för han vill inte bli bortsjasad från sitt revir eller störd i sina morgonrutiner. Morgonen därpå är han tillbaka ... så dagligdags får vi båda två ett adrenalinpåslag kan man säga. Egentligen borde jag omfamna hela faunan och säga "Tjena, vad kul att vackra du är här!" och sluta hävda mitt revir och min markrätt. Det är ju ändå hans skogar och att någon kåk med människor råkat hamna där är ju en ansvarsfråga som inte kan belastas de fredliga djuren. Som man bäddar får man ligga helt sonika! Jag avskyr avgränsningar och staket! Tacka vet jag ALLEMANSRÄTTEN!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar