Fröken, får jag beställa en Dry Martini, tack ... Shaken, not stirred! En liten hellinneduk / bordstablett, 30*40, att ha på drinkbordet, kanske för att skydda träslaget från de fruktade fuktfläckarna. Både dukar och glasunderlägg gjorde sitt intåg på vardagsrumsborden i de svenska hemmen, nu av en helt annan anledning än tidigare, då duk lades på bordet för att skyla den väl använda bordskivan. Nu skulle den känsliga träytan skyddas till vilket pris som helst. Allteftersom kvällen led och mer fokus hamnade på barskåpet blev säkert träffsäkerheten på glasunderläggen, med sin kant och hala underlag, sämre. Om olyckan var framme, ja då var det KATASTROF. Vilken mardröm. I vilket fall som helst har jag inget drinkbord, inga glasunderlägg och heller inga oömma möbler, tack och lov. Snyggt, javisst, men jag premierar funktion högre. Jag har den fruktade teaken i alltför färskt minne från barndomen om jag säger som så. Men på den tiden, på 50-60-talet, var det poppis, hel-inne och sista skriket. Då rådde helt andra möbelideal, teak i de flesta finmöblerna och givetvis också skåp med tillhörande bardel. Även sättet att umgås tedde sig annorlunda. Man bjöd helt enkelt hem folk i bostaden och öppnade luckorna på vid gavel. Gud nåde den som sölade ... då var man portförbjuden för all framtid ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar