Från 20 m ö.h. upp till 1700 med lock för öronen! Från Budvas stekheta riviera till nationalparken Durmitor i norr och den mäktiga floden Tara. En hisnande och slingrande resa på branta bergssidor och raviner. Att åka Zip Line var överflödigt, adrenalinpåslaget var redan maxat! Nyss hemkommen från Montenegro med andra ord och ryggsäcken med intryck är proppfull. I detta lilla land, inte större än halva Småland, fanns allt, till och med hemlängtan. Igenkännande natur och dofter mötte mig i nationalparken Durmitor, inte minst uppe vid sjön "Black Lake" där hemlängtan grabbade tag i mig ordentligt. Utmed vägarna stod skogens eget skafferi uppdukat med gula kantareller, blåbär, saft och annat i säsong. Enkelt beskrivet besökte jag Österrike, Sarek, mina svenska svampskogar och även Gotland på en och samma gång. En märklig upplevelse med ofantligt många fantastiska intryck på kort tid som gjorde mig alldeles vimmelkantig. Berg-och-dalbanan på de slingriga vägarna påverkade mitt balanssinne så till den milda grad att det kändes som om jag varit ombord på båt i veckor utan att landstiga. Det gungade rejält vid hemkomst till kusten, vill jag lova.
Kuddöverdraget med retro/vintage textiltryck får symbolisera det mest bestående intrycket av Montenegro (övers. Svarta Berget), som överraskade glatt! Ett hejdundrande hurra vill jag utbringa för alla vänliga, tillmötesgående och trevliga montenegriner och på återseende!
För att undvika myror i brallorna av leda vid pool och strand hade jag tagit med mig ett loppisfyndat rya-kit. En ryakudde som någon påbörjat 1966, men som av okänd anledning avstannat. Innan avfärd hann jag inte undersöka varför, men nu vet jag bättre. Personen frångick det givna mönstret vilket sent omsider olyckligtvis resulterade i att garnet tog slut och kudd-projektet lades i malpåse. Fram tills nu! På montenegrinsk mark knöt och repade jag efter eget huvud så långt det var möjligt med det garn som fanns kvar. Det gör ont i mig när jag hittar halvfärdiga projekt som nästan betraktas som skräp, och det driver mig att ta vid och försöka färdigställa. Så mycket förhoppningar, energi, handkraft, kunskap, vilja, kärlek och själ som annars går till spillo ... tänker knasiga jag. Att få återställa harmonin under min vistelse på Hotel Harmony blev en fullständig nock! Snart är "bönemattan", som en montenegrin trodde att det var, tillfredsställande nog knuten och klar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar