Idag backar jag bandet! Raskt tar jag ett kliv bakåt från 2000-tal i svart/vitt till lite mer färg, 40-50-tal och ett helt annat mönsterspråk. Här ett stycke bomullstyg som jag hittade på en av de få marknaderna i somras. Filatelist javisst! Mönstret för tankarna till frimärken, eller hur? Och sådana använder åtminstone jag väldigt sällan, men det står några frimärksalbum i bokhyllan som minne efter min makes tillfälliga vurm för samlande. Hela tillvaron är digitaliserad till max - på både gott och ont. Att få ett handskrivet brev är något alldeles extra men tyvärr händer det alltför sällan. Just nu pågår en invasion längs med sydsidan av huset av en liten skalbagge som symboliserar sommar. Nyckelpigor med helt fantastiska mönster på ryggen. De önskar värme och gröngräs, liksom jag. Mörkret är för min egen del en begränsning och en påminnelse om de årligt återkommande, lite vemodiga sysslorna. Kojan ska vinternattas och jag måste ta farväl av rävhonan som varit mitt sällskap nästan varje morgon när jag suttit på trappan. Hon och jag i skogsgläntan. En obeskrivligt möte som bara kan upplevas. Hoppas hon inte står måltavla för ett skjutgalet finger eller far illa av en bil under vintern. Jag räknade som hastigast i almanackan och upptäckte till min förvåning att julmånaden infaller redan i slutet av november. Kanske borde jag, listig som en räv, utnyttja det lilla ljus som finns och börja planera för julinläggen, men det känns som att ta ut julen i förskott. Har julskyltningen redan startat i butikerna? Själv har jag inte en susning. SARS-Cov-2 håller mig stången för den upplevelsen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar