Fin solgul förvaring av Vuokko Nurmesniemi från Marimekko! En necessär i mönstret Prenikka från 1958 med ett orange foder som får mig att ta ett glädjeskutt. Den klassiska bygeln, har tack och lov, hållit samma form genom åren. Ursnygg och praktisk eftersom den är maskintvättbar i 60 grader. Som ni ser är jag i färd med att packa ... mot en tillvaro en bit bort från storstadens brus.
Lite om Vuokko Eskolin-Nurmesniemi (1930-2026): Född i Helsingfors. Avled i Helsingfors 2026-04-19, 96 år gammal. Finländsk mönsterformgivare och modeskapare. Studier i keramik, mönsterkonstruktion och sömnad 1948-1952. Anställd som lärling på Arabia 1950-1953 innan hon anställdes på Marimekko 1953. Hennes första mönster var Tiibet som följdes av fler randiga mönster som Piccolo (1953), Indus (1953), Rötti (1954) och Galleria (1954). 1953 började hon även rita kläder i en enkel ledig stil som kunde bäras av många. Klänningar, jackor och overaller i enkla modeller som var anpassade för tillverkning i textilindustrin kom att definiera Marimekko. Under sitt första år som anställd på Marimekko formgav Vuokko Eskolin-Nurmesniemi mönstret Piccolo, ett randigt tyg målat med penseldrag på fri hand. Tre år senare, 1956, blev en skjorta i Piccolo-mönster, kallad Jokapoika (svensk övers varje pojke) det första herrplagget i Marimekkos butiker. Mönstret och skjortan tillhör Marimekkos mönsterklassiker och är fortfarande i produktion. Vuokko Eskolin-Nurmesniemis stora genombrott kom i slutet av 1950-talet i samband med flera utställningar utomlands, bland annat i USA och i Sverige på Stockholm Artek Galleri 1958. Att Jacqueline Kennedy 1959 inhandlade 8 klänningar ritade av Vuokko väckte enorm publicitet både för henne och Marimekko. Vuokko Eskolin-Nurmesniemi ritade sin sista kollektion för Marimekko 1960 och avslutade sin anställning samma år för att fortsätta utveckla sin egen stil och verksamhet. I början av 1960-talet formgav hon ylletyger och kläder för Villayhtymä och grundade 1964 sitt eget företag Vuokko Oy där utvecklingsprocessen till helt sömlösa kläder, nya former och material, bland annat kläder i papper fortsatte. Hon arbetade med miljövänliga material och avvisade helt akryl och andra konstfibrer och återbrukade överblivet tyg efter tillklippning för tillverkning av mindre textila bruksföremål. På 1970-1980-talet övergick Vuokko allt mer till att skapa unika plagg och mönster med avsikt att bevara hantverkstraditionen. Hennes företag gick i konkurs i slutet av 1980-talet, men varumärket köptes tillbaka i mitten av 1990-talet och butiken återöppnade i Helsingfors. Utöver sitt arbete i mode- och textilindustrin har Vuokko Eskolin-Nurmesniemi formgivit kyrklig textil, ryamattor, glas, tapeter och mönster för Borås Wäfveri mm. Gift med inredningsarkitekten Antti Nurmesniemi som hon också samarbetat med i olika projekt. Vuokko Eskolin-Nurmesniemi har mottagit flera utmärkelser, bland annat första pris i Milano Triennial 1957.
🌞🌞🌞🌞🌞🌞🌞🌞🌞🌞🌞🌞🌞🌞🌞
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar