På spaning efter ett förkläde ... Jojo, på en av öns loppisar i somras köpte jag förklädet som tillhört en för mig okänd kvinna vid namn Anita Jonsson. Baktill finns en namnlapp, lik de som man märker ungarnas klädesplagg när de börjar på förskolan med hennes namn på. Vem minns inte de randiga tygerna från 60-70-talet? Färgen och randningen slog knockout på mig och köpet var ett faktum. Dessutom en mycket användbar modell och helt rätt i storleken. Tror faktiskt att min handsydda gympapåse var i liknande tyg. Jag undrar i vilka rum Anita dragit runt med den tunga, tröga dammsugaren som var försedd med medar i metall där tillverkaren inte tagit höjd för trösklar eller ryamattor, städat och dammat, vilka leksaker hon plockat upp från golvet, hur många tvättmaskiner hon hunnit med, vad hon lagat till middag och om hon fått någon egen tid under dagen ... Tror inte det. Nu bär jag hennes förkläde på mina axlar med vördnad och håller färskt i minnet att det fortfarande är lång väg kvar att gå. Går ränderna någonsin ur? Tänkvärt. Tack Anita!
🔍🔍🔍🔍🔍🔍🔍🔍🔍🔍🔍🔍🔍🔍🔍
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar