baka, baka, liten kaka . . . med aune laukkanen

Almedahl Handtryck Skyttelvägen "Bagarbarn"

Aune Laukkanen DESIGN

 

Baka, baka, liten kaka . . . men någon bagare är jag inte, och kommer aldrig att bli! Men är det 1:a advent så är det! Aunes bonad/duk ger dessutom en kick i riktning mot spisen. Det här lättbakade receptet på kakor är det längsta jag kan sträcka mig! Bara att röra ihop, grädda och sedan sätta i sig! Vrålgoda! Kanske inte så juliga, men vad gör väl det! Trevlig advent på Er alla!

 

Knäckiga müslikakor

 

100 gram flytande eller smält smör

2 dl havregryn

1/2 dl socker

1 1/2 dl vetemjöl

2 msk sirap

1 tsk bakpulver

ca 3/4 dl finhackade nötter (kan uteslutas)

 

Rör ihop, forma till bollar, platta till och grädda i 175° i mitten av ugnen, i ca 10 minuter tills de är gyllenbruna. Låt svalna. Ca 25 stycken spröda läckerbitar blir det! 

 

Den som är ytterligare intresserad av Aune Laukkanen kan läsa mer här!

kattbildstävling & Go´kväll

 

En tv-kändis . . . SVT´s program Go´kväll hade en kattbildstävling den 19 november 2013 då överlyckliga kattägare fick skicka in bilder på sin älskling. Och vad tror Ni jag gjorde? Sagt och gjort. Av hundratals bilder kom hon - Sally - med i ett utvalt gäng om 31 stycken som publicerades för röstning. I rad 4, nr 2 från vänster, den rödahåriga med det stora gapet . . . det är min vinnare . . . även om hon inte gick hem med guldmedaljen!

mmm . . . jul i marabouparken

 

Ytterligare ett ho, ho, ho . . . från Marabouparkens DESIGN-julmarknad i Sundbyberg. För 3:e året i rad anordnas jul i huset och alla är såklart varmt välkomna! I lokalerna låg tidigare själva tillverkningen av godsakerna . . . jag ska dit . . .

förväntansfull jul & lillbrorsan Sven

 

Julen gläntar på dörren  . . . julmarknaderna drar igång i helgen, ljusslingan på balkongen är på plats. Adventstaken står på uppvärmning och kalendern ligger standby. Plockar fram lite pö om pö. Blir liksom mysigare då . . . Jag håller sakta men säkert på att gräva mig upp ur gulnade släktdokument, fotografier, gamla betyg och ett och annat besök hos nu levande personer. Det heter så i släktforskningssammanhang. Intresset att gå tillbaka senare än 1700-talet är inte så stort. Det var just att få ett hum om . . . get a grip om ursprunget, som intresserade mig. Det har varit ett oskrivet blad ~ tills nu. De  personer som ligger närmast i tiden ska framöver "få kött på benen". Tur att jag inte blev samhällsmedborgare för drygt 100 år sedan. SLIT & SLÄP var dåtidens paroll. Det här är förresten farfars lillebror Sven . . . .

ho, ho, ho . . . julmarknad på Överby Gård

 

Ho, ho, ho . . . nu är det julyra på Överby Gård! Startskottet inför den stundande julen går första adventshelgen 30 nov - 1 dec, 12-16, och pågår sedan de två följande helgerna. Jag kommer tillsammans med medlemmar i Överbygruppen och inbjudna konsthantverkare, att ha ett urval produkter till försäljning. Kom och lägg vantarna på konsthantverk i textil, keramik, trä, matprodukter och mycket, mycket mer!

 

 

Kom och besök en julmarknad i hemtrevlig miljö med naturskön omgivning! En upplevelse för alla sinnen. Café med läckerheter! Varmt välkomna!

 

Vägbeskrivning till Överby Gård finns här!

vem är du, vem är jag . . .

 

På ett bananskal . . . eller kanske är det just tiden vi lever i, faster Anna, reklamen på tv, höstens program på televisionsapparaten som gjort att jag fått detta plötsliga intresse för mina rötter ♫. Faktum är att jag inte ens vetat namnen på mina morföräldrar . . . dags att ta reda på det bums! Jag har alltså de senaste dagarna grävt i kyrkböcker, dödböcker, och andra register i hopp om att finna några anförvanter, och kanske svar på en del funderingar. Precis som släktforskningssiten Ancestry, där det är gratis att lägga upp ett släktträd, skrev i sitt välkomstmail till mig, "När Du väl har börjat släktforska, är det omöjligt att sluta". Precis på pricken! Så är det! Ett detektivarbete och ett gigantiskt pussel att lägga. Minuterna blir till timmar framför datorn när man förflyttar sig bakåt i tiden. Männen är SÅKLART lättare att följa, kvinnorna lever en mer undanskymd tillvaro i arkivskåpen. Idag finns det mesta digitalt och jag behöver inte förflytta mig en meter hemifrån . . . Stort tack till Erik, Bertil och Anna, som jag fortfarande besvärar med en massa frågor . . . och skattmasen . . . som gjort det här möjligt!

fantastisk e-adventskalender & lång väntan

 

Jag är helt såld . . . på Jacquie Lawsons animerade, interaktiva e-adventskalender! Hennes e-kort har jag skickat tidigare och förra julen köpte vi för första gången en elektronisk adventskalender. Villigt kan jag erkänna att vi bänkar oss båda två, andäktigt, varje morgon, framför pc:n och öppnar dagens lucka. Ojämna öppnar jag! Som småungar. Och för denna härliga morgonupplevelse i 24 dagar får man betala knappt 25 svenska kronor! Fantastiskt! Och klimatsmart är det också! Få en förhandstitt här! Rekommenderar den varmt! Hur ska jag orka vänta i 15 dagar till . . .

bumling - en retroklassiker

 

"Det var mig en stor bumling, Anders!" lär en vän till formgivaren Anders Pehrson ha sagt om Anders nya pendellampa på belysningsmässan 1968 i Göteborg. Lampan var bullig i formen, racerbilsgrön och hela 60 centimeter i diameter. Så föddes Bumling - en svensk retroklassiker. En tidlös lampa.

 

En vitlackad Bumling hänger ovanför köksbordet hemma hos mig, dock den mindre och vanligare modellen med Ø 40 cm. Stekhet sommardag, loppis, uppslängd på ett traktorflak, småslantar . . . kan det bli bättre? Plastrastret, som med åren kan bli skört, finns fortfarande i produktion, likaså lampan.

 

 

Anders Pehrson sade "Bra belysning är inte alltid mycket ljus, men alltid flera ljuskällor". 

 

Bumling, Supertube, Circling, Crystal, Forsythia, Jasmin, Juniper, Kanon, King, Knubbling, Oak, Queen, Raket, Simris, Sovo och Tube är armaturer som AP formgivit. Simris påminner om mitt duschhandtag . . . snygg! Mer belysning åt folket!

 

Om Anders Pehrson & Atelje Lyktan: Belysningsföretaget Atelje Lyktan grundades av Hans Bergström 1934 i Helsingborg. Tidigt låg fokus på armaturer med svensk design för offentlig miljö och den inriktningen har de behållit sedan dess. Atelje Lyktan har fått internationell berömmelse för sina originella och graciösa armaturer, bla lampmodellen Struten. Anders Pehrson övertog företaget 1964. Han talade om fyra viktiga F - Form, Funktion, Färg och Familj. Bumling och Supertube är två av hans klassiska armaturer. Anders Pehrson avled i början av 1980-talet, endast 69 är gammal. Företaget är idag beläget i Åhus.

på rätt spår . . .

 

En så´n karl ♫ . . . i vit skjorta . . . har jag om vardagarna! Nystruket vitt med manschett-knappar. Osökt kommer jag att tänka på vår första tid tillsammans. Han arbetade och bodde i Köpenhamn och jag hade Rådhusplatsen som adress under långa perioder. Besöken på Botanisk Have blev rätt många med tiden. Ensamheten och tristessen blev påtaglig om dagarna och en dag fick jag för mig att stryka alla de vita skjortorna. Berättade glatt vad jag gjort vid hans hemkomst. "Jag brukar inte stryka veck på ärmen" kommenterade han lite försiktigt. Själv är bäste dräng igen! Från den dagen stryker jag varken vita, färgade, randiga, rutiga, prickiga eller mönstrade skjortor. Så är det med det! 

 

 

Men titta här vilka fina, eleganta, emaljerade manschettknappar med ljusblå botten, som finns att köpa i Spårvägsmuseets shop! T-baneloggan i en tidigare upplaga. Ursnygga! Och jag är fortfarande på rätt spår . . . här i livet!

sätta sig på tvären & riceboilerkeps!

 

Helgen som varit grå och regnig var som gjord för att ta en sightseeingtur med Tvärbanan ToR. På infrastuktur-spaning runt Stockholm. Från Solna C till Sickla Udde. Och så samma väg tillbaka igen. I runda slängar en enkel resa på 55 minuter. På tiden med härs-å-tvärs-förbindelser.

 

 

Gratis var det också, eftersom konduktörerna, jo, den yrkeskategorin är inte utdöd, saknar avläsningsapparatur för SL-kort. Inget man är bortskämd med i kollektivtrafiken. De vet normalt att ta betalt! Jag hade en sådan här konduktörsväska när jag växte upp . . . och biljetter klipptes till höger och vänster. Dagens "reskassa" är dessvärre ett osäkert kort. Av en händelse upptäckte jag att "bussen" dragit tre oförklarliga kuponger för mycket. Kolla, kolla ♫ . . . och lita inte blint på tekniken! 

 

Efter helgens spårbundna åkande har jag god lust att maskinbrodera KONDUKTÖR på min rice-boiler-keps, som min man kallar den! Jag är på god väg, eller vad sägs?

bröllopsfoton på rad i generationer & Brismo-släkten

Farfars föräldrar - Anna Emelie Strömbäck & Nils-Gustaf Larsson

 

Min lilla, goa faster Anna är upprinnelsen till hela det här . . . plötsliga intresset för släktskapet. Jag har letat på internet bland Strömbäck, Larsson och Brismo och faktiskt hittat ett fotografi på min farfars föräldrar, Anna Emelie Strömbäck (1863-1912) och Nils-Gustaf Larsson (1858-1935). Nils Gustaf var bonde i Grubbnäsudden. De fick nio barn varav ett är min farfar Ernst Gustaf Larsson (1898-1960), som senare tog namnet Brismo. Han gifte sig med Svea Otilia Johansson (1897-1964), och de i sin tur fick 9 barn!

 

Farfar Ernst Gustaf Brismo & farmor Svea Otilia Johansson

 

Om man tittar ytterligare två generationer tillbaka hamnar vi i slutet av 1700-talet och hos David Larsson (f 1782) och Anna Jönsdotter (f 1787). De var nybyggare och levde på vad marken gav, jord- och skogsbruk, förmodar jag. De fick sonen Lars Davidsson (1824-1883) som gifte sig med Maria Baudin (f 1829) och fick sonen Nils-Gustaf Larsson. Alltså min farfars far. Släkten har länge varit bosatt i Norrbotten som jordbrukare.

 

Mina föräldrar Ernst Tage Brismo (1922-1999) och Merin Irene Andersson (1927-1993)

 

Och så jag . . . Karin Brismo & maken Arvo Erik Ilmari Niskanen

 

Året är 1997 och jag säger JAAAA till min blivande make Erik. Inte visste jag att det fanns en liten bondmora i mig! Det här är som ett pyramidspel . . . de blir bara fler och fler . . . myriader av medborgare! Familjerna är hur stora som helst! Stort tack till Erik Strömbäcks släktforskning . . . vem det nu är . . . men helt klart är att han är en släkting till mig!

häng på!

 

Tre nykomlingar i nyckelrings-familjen. TULIP, DALA och KNOTA. Finns under NYHETER. Smyckesställningen är tillverkad av rundstav i olika dimensioner, cement, borr, trälim och mattsvart sprayfärg. Själv är bästa dräng . . . då blir det som jag vill ha det. Utan krusiduller och krumelurer! Ge Bullen ett ben ♫ för tusan!

slottsträdgården ulriksdal höstmarknad ljusfest

 

Under Allhelgonahelgen har det varit stort pådrag runt Brunnsviken och inte minst runt Ulriksdals Slott. Ljusfest och höstmarknad. Massor med gott att stoppa i munnen, hantverk och loppis. Urbans tomatpesto, oj, oj, oj, gick inte att gå hem utan. En stor burk står nu i vårt skafferi! Tur att han har sitt kulinariska tillhåll här i närheten så jag kan fylla på. Slottet, kapellet och drottning Kristinas makalösa kröningsvagn fanns  också att se. När man ändå är i krokarna passar åtminstone jag på att besöka Slottsträdgården Ulriksdal. Där greppar "villhafördetärsåjädransfint" tag i mig, och jag måste, måste sansa mig. Utrymmesbrist och kattägare som jag är!

 

 

Men jag måste tillbaka dit när det börjar lacka mot jul och 1:a advent . . . kanske blir det just den här kvällen . . . lutar åt det . . . Liksom förra året frös Ljusfesten inne för min del. Svårt att få fyr i ösregnet . . . 

sju haven & Arne & Kurrekurreduttön

 

Det låg ett slitet, vikt, väl tummat pappersfotografi på bordet . . . daterat aug 68. Runt bordet, med en fika, satt jag, mannen i mitt liv och så Arne som passerat pensionsåldern för länge sedan. "Vilket fint kort . . . vem är det här?" frågade jag. "Det är jag" svarade Arne. Och så började han berätta. Han var 32 år och styrman på tankern Seven Seas. Fotografiet är taget uppe på däck utanför Cape Town, Sydafrika, av en engelsk besättningsman som enligt honom själv hade stort inflytande på hans klädsel . . . lite brittiskinfluerad. Historierna har med åren blivit många. Jag fullkomligt älskar hans "sagor för vuxna" och har svårt att förstå att lilla Arne varit överbefälhavare på stora tankers och farit världen över på de sju haven. Att han haft befogenhet att utföra operationer om det varit nödvändigt med hjälp av SOS International. På telefon! Obeskrivligt. Båtar kör han fortfarande, men av det mindre slaget. Skärgården kan han utan och innan. Varje liten kobbe, skär och grynna. Den brittiska stilen sitter fortfarande i. Hållningen är densamma. Jag är glad att han finns, vilken man . . . och vilken snygging sen då! Undrar om han varit på Kurrekurreduttön . . .