Så stod vi där öga mot öga på gårdsplanen i gryningen. Röd päls och yvig svans. Snabb och lätt gång. Micke har jag döpt honom till. Grävlingen heter Gunnar. Inte ofta jag kommer så nära en av skogens lite större djur. Häftigt! Han svängde förbi här ytterligare en gång till . . . inte undra på . . . grannen har ju både höns och kalkoner! Bara nu inte någon sitter på pass i köksfönstret med bössan i högsta beredskap. Hemma väntar säkert ungarna i lyan . . .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar