Det blev lite sommar till slut ändå . . . Och för att få den där rätta feelingen plockade jag några små, små röda och trädde på ett grässtrå. Solmogna smultron. Finns det något mer somrigt? Och gott? Sommardagarna börjar bli få och det är något jag i dagsläget inte vill tänka på. Årets mission är slutförd för de flesta vildflygande varelser och fågelsången har tystnat. Råbocken är uppe samtidigt med mig på mornarna och brölar argsint över att han inte får äta av rosenknopparna. Något dopp i Saxarfjärden har det inte blivit. Vattnet är fortfarande svinkallt för min smak, och det ska till skyhöga temperaturer på land för att locka ner mig bland sjögräs och tång. Blåbär finns det gott om för den som vill ge sig ut i skogen med Olle. Därvidlag bliver jag vid min läst och trampar bara ansad mark och kortklippt gräs. Annars är det som vanligt en prövning i "att inte göra någonting". Något som jag som storstadsbo behöver idel träning i. Det tar några dagar innan pulsen lägger sig och en relaxad sinnesstämning infinner sig till kropp och själ. Nu är jag på god väg . . . tror jag! Relalalalaxa! Det är just D!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar