Ränderna går aldrig ur, kanske jag kan säga om min favvo-pläd som jag brukar svepa in mig i kalla och mörka kvällar i skärgården. Men även under en sommar med mest regntunga skyar. Jag lärde mig aldrig virkningens konst i grundskolans slöjdundervisning och många, ja, jag menar verkligen många år senare, bestämde jag mig för att lära mig virka. Hur kul var inte det? Vrålkul! Ett beslut jag aldrig har ångrat. Virknålen släppte sällan min hand den sommaren. Tveksamt om mannen var lika road och entusiastisk som jag, men en pläd blev det till slut. Resultatet blev över förväntan. Det tyckte Sally-katten också. Eller som bästis-Maria sade "Vem kan leva utan ränder?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar