Än är det krut i sommaren! Växterna avlöser varandra precis som ett stafettlopp. Visst märker jag av att kvällar och mornar blivit mörkare men då är det ju tänkt att man ska sussa. Vem formgivaren till tygblommorna är vet jag tyvärr inte, men jag föll för det direkt. Både gula och orangea toner har bitit sig fast hemma hos mig och jag tror knappast det blir någon förändring ens till hösten. Nu åter till växtriket och en mystiskt kompis som hängt med mig hela sommaren. En cliffhanger som är nära sin lösning. På försommaren upptäckte jag en märklig planta i en kruka som jag inte kände igen. Att det kanske var ett ogräs uteslöt jag nästan direkt med tanke på bladformen. Allteftersom sommardagarna har gått har den blivit högre och större och växt på sig fin-fint. Otaliga gånger har jag suttit och bläddrat i min flora för att kanske, kanske få träff på den. Näääe, lika gåtfull och ovillig att uppge sin identitet. Hemlighetsfull och mystisk till tusen. Vid senaste mätningen var den 105 cm hög och hade utvecklat små blomkorgar med gula blomembryon i. Aha, tänkte jag då ... alltså gula blommor och kände mig som Kalle Blomkvist! Ett steg närmare lösningen. Jaaa, och nu är jag rätt så säker på att det är STÅNDS. Inte undra på att växten fått det namnet med tanke på sitt raka, ståndaktiga och ståtliga växtsätt. En flerårig ört, mycket giftig 🕇🕇🕇. Huskurer som förr kokades på växten och dracks, avråder man idag bestämt ifrån. Efter intag, serveras efter ett par dagar slutligen den sista måltiden - leverpaj. Alltså liknande förlopp som med giftig svamp. Handskar på händerna rekommenderas till och med! Familjen hjortdjur har förklarligt nog hållit sig på behörigt avstånd. Bränntunnan är nästa anhalt och någon stafettpinne överlämnas ej! Jag sörjer trots allt min kompis ...
632 - Stånds
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar