Rent instinktivt vet jag att en klänning i det här tyget skulle bli storslagen. Ärmlös i A-modell. Tillverkare och formgivare till mönstret känner jag inte till, men att det är ett påslakan av god kvalité det vet jag allt. Baksidan slår igenom lite på bilden men det bjuder jag på. Det är oundvikligt såvida jag inte river det itu, vilket jag vill undvika just in case. Jag kan helt förlora mig i mönstret och ser fåglar, inre organ, muskler, senor och gud vet vad. Nyligen såg jag ett porträtterande program om Leonardo da Vinci där hans skisser av människokroppen visades och kanske ligger det till grund för denna inre resa! Nu ska jag strax påbörja en helt annan resa ... mot ett av storstadens konstcentrum. Mmm ... Marabouparken konsthall för att träffa Gudrun! Mumba säger jag bara!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar