Idag står jag på randen till mitt älskade 70-tal! En kärleksfull berättelse om ett stycke tyg. Ett tyg som till färg och form talade till mig varje gång jag besökte butiken. Det var kärlek vid första ögonkastet, som en tonårsförälskelse som aldrig bleknar i betydelse. Vid olika tillfällen under flera månader tittade jag igenom tyghögar som låg på de överfulla hyllorna och undrade vid varje besök om det fanns kvar. Glad och lättad över att återigen få hålla det i händerna övervägde jag ett köp, men landade varje gång i det förnuftiga och välgrundade beslutet att det var på tok för dyrt och vad i hela friden skulle jag med det till. Men så en solskensdag mitt i smällkalla vintern hade butiken tillfällig utförsäljning med kraftigt reducerade priser och då, då fanns ingen återvändo och jag slog till. Lyckan var total. Vi, jag och tyget, har sedan årtionden haft en långvarig och nära relation ... ända sedan 70-talet när jag präglades av färgglada ränder, stålrörsmöbler och mjuk manchester. Knäppgök tänker ni nu, men jag kan med fog säga att ränderna aldrig går ur! Jag är heller aldrig för gammal för att vara tonåring! Älskar´t!
Tyget mäter 90*215 färggranna, glada och härliga centimeter och saknar märkning.
Nästa vecka blir det glad påsktextil så det står härliga till!
💚💚💚💚💚💚💚💚💚💚💚
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar