en holländare, basket weave & trampfel

Holländskt mönster - parkett

Golvet i en senfunkis-lägenhet står i fokus idag. Jag har sååå ont i fötterna efter att ha utfört allt arbete stående på grund av den senaste tidens ryggont. Inhandlade ett par gelé-häl-sko-inlägg och jag har aldrig någonsin haft så ont som efter att ha använt dem. Jämförbart med att barfota, trampa runt på stenar en hel dag. Fotriktiga, jovisst, men ack så smärtsamma. Jag föredrar en strump- och skolös tillvaro! Här mitt vardagsrumsgolv i ett klassiskt rutmönster - holländsk läggning eller Basket Weave. I textila termer, vävt i tuskaft-teknik med längre flotteringar! Som vävare görs ideligen helknäppa associationer till textila material med varp- och inslagsriktning. Över, under, över, under . . . En yrkesskada förmodar jag. Parkettmönstret var vanligt på 1940-talet och är sanslöst snyggt tycker jag. Ok, lite slitet, men vad gör det? Det vittnar om att människor har bott och vistats här. Livet avspeglas i små märken . . . som ett trampfel i en väv . . .

Mer om senfunkisens stilhistoria finns här och på Byggfabriken!

Skäpporna till REDA-hyllan är sålda! Riv inte ut - renovera!

en tuff brud i textil förpackning - Brit Bredström

Liten duk formgiven av Brit Bredström

"En tuff kvinna" har sagts om Brit Bredström. Tillvaron för våra kvinnliga textila formgivare under 1950- och 60-talet och tidigare, kan inte ha varit lätt, om man betänker att dåtidens kvinnoideal var att gifta sig och ta hand om hem och familj. Numero uno. Att vara textilkonstnär var väl inget jobb . . . och tyvärr lever de tankegångarna i viss mån även kvar idag. Men Brit stod på sig och följde sitt hjärta och sina intentioner från tidig ålder. Här en kvadratisk duk i hellinne, 30 x 30, formgiven av allas vår Brit som minner om dagar som komma ska. En liten vink om vår och sommar. Inte en dag för sent, tycker jag!

Lite om Brit Bredström (1919-1973): Signatur BRIT B-M eller BRIT B. Under hela sin yrkeskarriär som formgivare var hon mycket produktiv med både djärvt nyskapande till rent traditionella mönster. Född i textilstaden Borås. Studier vid Textilinstitutet i Borås i slutet av 1930-talet, som därefter följdes av korta anställningar på olika textilfabriker, bla i Gällstad. Flyttlasset gick sedan till Göteborg och Brit började frilansa. Hon formgav mönster till de flesta svenska textilfabrikerna och ritade även mönster för en marknad i Danmark, Österrike och Tyskland. Under 1960-talet var Brits mönsterformgivning inte lika efterfrågad, och för försörjning arbetade hon då bla som kursledare i vävning. Brit förblev ogift utan barn under sin levnad, men skaffade sig däremot sin alldeles egna bil och sommarhus! En tuff brud i textil förpackning, eller hur?

Här kan "Feskeläget" av Brit beskådas och mer av henne finns under etiketten Brit B-M till höger!

textiltryckargänget igen!

En söndag utan åtaganden och inget av särskild vikt inbokat i kalendern. Det är man inte bortskämd med! "Vad ska vi hitta på idag?" smakade gott att säga när att-göra-listan var tom för några timmar. Lite ledighet kändes bra efter dagar vid symaskinerna. En fika på stan fick avsluta en loppisrunda med fina fynd av textiltryckargänget från 1950/60-talet - Bühler, Ullas, Britt B-M och Hill. Vad som är extra glädjande är nyheten om bygget vid Råstasjön som finns att se på SVT play. Dubierna är många i det här ärendet och jag beundrar naturkämparna för deras kämparglöd. Hägrarna sover fortfarande i grantopparna utanför mina fönster om nätterna, kan jag meddela. Lyckligtvis ovetande om vad som händer och sker i den här vilda-västern-staden . . .

årets trendfärg 2015 - Marsala

Foto: Pantone

Årets trendfärg 2015 - Marsala färgkod 18-1438, årligt utsedd av färginstitutet Pantone, beskrivs som en varm, jordig, rödbrun, oxblodsfärgad nyans. Rejäl men ändå elegant som lätt appliceras till mode, skönhet, industridesign, heminredning och inredning. Jo, jag tackar ja! Jag tänker . . . Falu rödfärg, takpannor och tegel. Det färgkonceptet skulle nog kunna flörta med oss nordbor. Lagom och lätt att kombinera med andra naturtoner. Om inte annat som en accentfärg i våra annars så ljusa och vita hem. 

Foto: Tollens/Pantone

Den här bilden påminner mig smärtsamt om fladdermusfåtöljen i röd galonklädsel med svart bandkantning som jag av utrymmesskäl slängde. Den var helt enkelt omöjlig att förvara i ett vindsförråd med snedtak, och ledsamt nog gjorde den väldigt fula märken i golvet. Något jag bittert ångrar idag. Men . . . ingen idé att gråta över spilld mjölk som man säger. Tacka vet jag ett glas Marsala-vin till efterrätten med resedrömmar till en älskad italiensk ö! Just den har jag återigen varit lite sugen på att besöka! Skön helg i snödrivorna på Er alla!

ett lysande sytips!

Ett skirt lager av vitt puder, likt florsocker på en bakelse, ligger över Stockholm just nu, men desto mer vårlikt inomhus! Tulippor i månget antal! Dagarna tickar på i almanackan som om ingenting hänt. Tur är väl det! Skymningsljuset som råder dagtid ställer till med onödigt mycket sprättande vid symaskinerna. Om det är något som tillverkarna borde förbättra så är det den inbyggd belysningen. Efter att ha provat allt mellan himmel och jord i belysningsväg kom jag slutligen fram till en pannlampa. Vilken grej! Den ger inga skuggor, ej heller reflexer och belyser precis där den ska, förutsatt att ljushuset går att rikta. Fungerar perfekt och är inte i vägen. Små pengar och enorma förbättringar! Och 60 lumen ger superbra ljus! Nu ska jag ta ut kompassriktningen och orientera mot Arjas finska fingrar och få en omgång på britsen! Får se om jag hittar hem igen . . . 

lampa för utomhusbruk - DIY & smaskiga semlor

Knut har varit på besök! Han tog det lilla som återstod av julen och försvann upp på vinden i en handvändning. Nu saknas det ljus i de mörkaste av tider. Avsaknaden av granens belysning på balkongen frammanade en ljus idé som jag satte i verket i helgen. Ett stycke upp-och-nervänd mega-stor glasburk, cellofan och en ljusslinga avsedd för utomhusbruk (IP44) med LED-lampor. Klappat och klart! Riktigt bra blev det, tycker jag. Belysning på balkongen skapar ytterligare ett rum och framför allt rymd. Att jag för några år sedan glasade den nedre delen på balkongdörren och installerade ett strömuttag har varit väl investerade pengar. Ur alla synvinklar! Annars kan jag meddela att vindarna blåser över ett snöfritt och grönt Stockholm, rödhaken är fortfarande lika glad om mornarna, årsbokslutet är kirrat, årets första himmelskt goda semla från Droppens Konditori i Sundbyberg är uppäten och så slutligen en rygg som satt sig på tvären! På det hela taget är allt bara bra!

Alvar Aalto´s Savoy & självplock på tulippor

Nu får dagarna gärna gå i rasande fart fram till slutet av mars. Och i vårlig väntan på det kan man göra en utflykt till Slottsträdgården Ulriksdal för att få en föraning och inspiration av vad som komma ska. Nu är det självplock på tulpaner . . . Vilken lycka att få gå in i ett stort växthus och plocka famnen full av vårens budbärare. En bukett enkla tulippor i färgskalan "tutti-frutti" i min Alvar Aalto-vas Savoy skulle passa som en smäck. Men här finns fröer, krukor, goda mackor och bakverk och givetvis annat som det är växter i! En härlig helgutflykt så här i tulpantider! Om inte någon har märkt det så har talgoxen och andra kompisar börjat kvittra så smått på morgonkulan och nog har det blivit lite ljusare! I morgon bär det av till tulpanlandet! Må alla ha en riktigt skön helg!

något i hästväg . . .

Något i hästväg . . .

En septemberdag i höstas hade jag lyckan att göra en retroresa med min dagisfröken Marianne, tillbaka till begynnelsen av mitt liv här på jorden i början av 1960-talet. En härlig tid med idel goda och varma minnen. Daghemmet var inrymt i en vanlig 2-rumslägenhet på Mäster Simons väg i Ritorp. Jag har ibland undrat var gatunamnet kommer ifrån - vem var mästare, och i vad då? Kunde inte hålla fingrarna i styr vid tangentbordet och efter lite sökande framkom det att  vägen är uppkallad efter skomakarmästare Simon Saf som öppnade skomakeri i Ritorp 1917. På min tid kan jag inte påminna mig om att det fanns något skomakeri, däremot i Bagis, i den lilla centrumkärnan i Bagartorpsringen. Lukten från lim och gummi kan jag än idag förnimma. Där fanns också en matvaruaffär, ett konditori och ett glasmästeri. I skyltfönstret stod porslinshästar, figuriner och de finaste speglar som gick att få, tyckte jag som barn. En av porslinshästarna, det enda exemplaret, blev efter månader av sparande och vånda äntligen min. En dyrgrip som vårdades ömt och försiktigt under hästperioden i mitt liv. Under ett bråk med tvillingbrorsan tog han tag i den, höjde armarna över huvudet och sade "Kommer Du ett steg närmare, släpper jag den i golvet." Och så blev det. Jag var otröstlig i veckor och vi har därefter aldrig vidrört ämnet. För mig var det en stor, smärtsam och svekfull förlust som jag sent ska glömma . . . förmodligen aldrig. Jahaja, det var några återblickar från mitt 60-tal. Inte just något som var planerat men det råkade bara bli så likt månget annat här i livet! På Solnas gator sätter man i realtid ner sina fötter med livet som insats . . . på naturstigar som både plog och sandbil glömt bort! Så lägligt mitt i vintern, men kommunalskatten är ju i alla fall låg! 

doften av viol & balkonglådelängtan ...

Textil vara kommer här! Den här gardinlängden med turkos/blått textiltryck på linnetyg hittade jag alldeles nyligen på en loppis-hylla på en vanligtvis rätt så rörig textilavdelning. Blått är inte min favoritfärg, men den är den mest älskade färgen av alla på vårt lilla klot i universum. Himmelskt blå kanske. Jag föll naturligtvis för mönsterformgivningen.

Efter att ha studerat det noggrant tycker jag det ser ut som stiliserade violer, men min fantasi kanske redan skenar iväg mot vårens balkonglådor, vad vet jag? En tanke går också till Maria H . . .  Tyget är osignerat, så, så värst mycket vet jag inte om stycket! Fint är det och vad jag ska göra av det, vete gudarna. Som väggtextil skulle det passa perfekt, dock inte hemma hos mig. Här är det skandinaviskt blont som huserar! Färg är nästan bannlyst . . . bara i små portioner. Hufvudstadens gator, torg och gränder ligger översnöade, iklädda vintrigaste vitt. Sagolikt. Varför inte - det är ju januari och än så länge har det varit snöfattigt! Och jag känner nästan den underbara doften av viol . . . 

åt fanders eller geschwint?

Husqvarna Huskylock 910

Äntligen fredag säger jag med bestämdhet. Många med mig har säkert blivit lite vana med lata dagar under långledigheten. Bra att veckan mjukstartade med ett fåtal arbetsdagar. Tycker jag mest suttit böjd över en tok-krånglande overlock och glott på maskindelarna med en ficklampa. Riktigt lika geschwint går det inte för mig som i klippet på YouTube! Nu då, tänker jag, när jag trätt om maskinen för femtioelfte gången och läst instruktionerna för jag vet inte vilken gång i ordningen, men näää . . . det var då själva f . . . Haranger med svordomar följer. Arbetsmotivationen är som bortblåst, om jag säger så! Mina herrar har också flugit sin kos. Väderleken har slagit om till varmare väder med barmark och tillgången på käk är god. Bäst att dra till skogs, tänkte de väl. Jag själv har lust att dra något gammalt över mig i nuläget . . . men först ytterligare några försök innan jag kapitulerar och gör helg! Må väl, medborgare!

jag ser rött & nätbutikens väl och ve

Jag ser rött. Riktigt rött. Ett rött vinteräpple högt uppe i trädtoppen. En liten doldis som vanligtvis dyker upp vid den här tiden på året när ishavskylan drar ner över de mellersta delarna av vårt avlånga land. Oj, så vacker han är. Här sitter jag uppkrupen i mysiga soffhörnan och fågelskådar genom vardagsrumsfönstret. En herre, två herrar, domherrar! Äntligen tid för arbete av ett helt annat slag . . . nätbutiksarbete och jobb av textil karaktär! Butiken har problem av teknisk natur som jag inte råder över och hoppas allt ska rulla inom en snar framtid. Nytt år, ny energi, ja, nu kör vi! Jag har redan foten på gasen!

saltkvarn - Björn Ramél

Saltkvarn formgiven av Björn Ramél för SEA Glasbruk. Bara diskokulan som saknas!

Den här saltkvarnen knep jag på direkten från ett loppisbord i somras. . . en tidtypisk orange fanns också och den lät jag stå till en annan lycklig sakletare. Ni vet ju hur jag är med färg i inredningen. Den vita passade mig och köket som hand i handsken. Björn Ramél heter mannen bakom den vackra skapelsen. Många med mig känner nog igen den, och jag lägger också gärna till; snygg, praktisk, funktionell och . . . mmm . . . som en italiensk marängtopp!

En superkänd kock fick frågan vilken krydda han tyckte bäst om och efter en stunds funderande svarade han "Även om det inte är politiskt korrekt, så måste jag säga salt". Självklart håller jag med. Och med ett så vackert bruksföremål i handen är det en fröjd att avsmaka och röra i grytorna! En stämningshöjare i sammanhanget kan vara att sätta på en vinylplatta med Gloria Gaynor!

Björn Ramél

Lite om Björn Lennart Ingemar Ramél: Född 3 december 1940. Träskulptör i grunden. Studier vid  Konstfack, Slöjdföreningens skola, Statens Hantverksinstitut och vid Pedagogiska institutet. Han har även arbetat som gesäll och mästare på Carl Malmstens verkstadsskolor och för SEA Glasbruk. En av SEA Glasbruks mest kända produkter är Björn Raméls salt- och pepparkvarnar. "Soljungfrun", Öland, är en av hans träskulpturer.

Lite historik om SEA Glasbruk: SEA Glasbruk bildades 1956 då Dekor-Etsning och AB Ekeberga glasbruk slogs ihop. Namnet fick man genom att slå ihop första bokstaven i efternamnet på de tre nya ägarna, Inge Samuelsson, Sven Ernstsson och Tore Andersson. Bland SEA´s formgivare fanns Björn Ramél, Rune Strand, Renate Stock, Lena Engman och Göran Anneborg. De flesta av dessa hade tidigare arbetat i andra material som trä, textil och industridesign. SEA har sedan starten varit inriktade på prydnadsglas och presentartiklar och har idag fortfarande produktion och samarbete med flertalet andra formgivare.

ruter i Svea & strömlöst

Dagvill var ordet. Idag är det fredag och jag vill gärna tro att det är måndag. Mannen är på G till avlönat arbete. Inte undra på att det är lite snurrigt när helgerna pågår. Jag väntar tålmodigt på vardagen - den gillar jag. En uppdämd arbetsiver ligger och lurar. Stillsamhet är inte min grej. Det blir lätt alldeles för mycket tv-tittande, ätande och soffro. Ska bli sanslöst roligt att bita tag i nya saker. Jag var nyss ute på balkongen och hälsade på Svea och henne var det ruter i vill jag lova! Finner bäst i att blogga nu innan strömmen går . . . Farmor hette Svea och henne var det riv i också! Granen lever farligt igen . . . det var allt för dagen! Slut i rutan . . . 

denna dag inte ett liv & flopp eller fiasko

Sist men gottigast! En smaskig efterrätt - hallonmousse med knäckigt flarn

Denna dag inte ett liv . . . sade farbror Melker, och jag håller med i skrivande stund. Sverige ligger i viloläge, jag inkluderad! Gårdagens festligheter och dagens väder förlåter det! Ett grått-grått-grått 2015 med plusgrader mötte mig på årets första dag. Fyrverkerier mot en klar nattsvart himmel . . . näää, en total flopp. Estocolmo låg inbäddad i någon slags tjocka och inte ens en ynka kinapuff syntes. Fiasko för pyro-fantasterna och de som gillar att bränna pengar. Middagen blev som jag hoppats - kanon. Nattsudd inpå småtimmarna vilket jag inte är van vid. Tvättstugan var inbokad på första morgontiden, ack ja, den frös inne. Man är ju inte mer än människa! Nu ska jag reseta mig och sparka igång det nyss påbörjade året! God förmiddag 2015!