På sliriga vägar for jag i lördags ut mot en vintrig, öde och översnöad kär skärgård. Bort från storstadens larm men i sällskap av busslaster med hurtiga långfärdsskridskoåkare. Skottade tak och gjorde tappra försök att elda ris. Inte ens 5 års bokföring fick det att ta fyr! Surt, sade både jag och räven som nyss varit förbi. Men ooohhh så härligt att vara där, en liten, liten stund av frid och ro i min älskade ö-värld. Vintern hade lämnat vackra spår. Omsorgsfullt bäddat in naturen. Nästa gång är det inte fullt så kallt, isigt och vintervitt för då är allt under upptining och våren på väg. Nästa inlägg kommer också att handla om skär . . . fast av ett helt annat slag! Stay tuned!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar