Det frodas i min lilla, lilla värld av blommor och jag är rännstensunge igen! Nu hänger 70-talet på vädring! Det må vara hänt att man på 70-talet hade förkärlek till stora, tunga, låga furumöbler, plast, syntetmaterial, vävtapeter på väggarna, smutsiga färger i senapsgult, brunt och olivgrönt, men de här textiltrycken bevisar raka motsatsen. Ingen med sunt förnuft kan rynka på näsan och säga usch, fy så mörkt och murrigt. Semestern som trallande skogstroll är över och jag sitter mer än nöjd. Det har varit lite si och så emellanåt med väder och bad men det har i sin tur gett utrymme för mycket annat skoj. En impulsstyrd tillvaro i ö-världen, kort sagt. Ofta utomhusrelaterad och med hög intensitet. Storstadsstressen, som jag alltid "tror" att jag är förskonad från, rann snabbt av och dagarna blev näst intill oändliga. Trots en mer "komplicerad" vardag med kallvatten och tc känns det inte alls betungande eller ens tidsödande. Konstigt nog är det rogivande, frigörande och okomplicerat. Hemma på min gata i stan är det dock inte lika fridfullt. Projekten står på rad och det livsnödvändiga och stimulerande arbetet tar snabbt vid och lika kul är det. Den alltjämt härliga vardagen kommer ikapp och tempot ökar något. Jag är redo, mina batterier är fulladdade så nu är det bara att tuta och köra för allt vad tygen håller ... och jag skållar mig nästan på varmvattnet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar