Ett minne blott, men en remonterande blomsterrabatt från 60-70-talet går alltid hem på köksbordet! Den höjer livslusten! Vattning, risk för frost, tidig säsong eller höstblommande sort ... det spelar ingen roll. Den blommar för jämnan! Ja, jag envisas som en besatt med mina blommiga mönster, gärna de med enkelt och naivistiskt formspråk. Intensiteten i färgerna och givetvis också mönstret får åtminstone mitt må-bra-index att stiga en smula när mörka och lite smådystra oktober sjunger på sista versen. Minns ni när solnedgången färgade himlen i gult, orange och slutligen rosa för att sedan försvinna ner bortom horisonten i somras? Kvällsdoppet? Hänget på de varma klipporna? Det känns avlägset men jag återupplever soliga minnen vid köksbordet varje dag och konstaterar glatt jag att jag inte drabbats av galopperande alzheimer! I brist på bröd får man äta limpa ... och bordslöparen är inte ett så tokigt substitut för sommarsolen! Mooahaha önskas alla inför stundande skräckhelg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar