The Big Blue. Det här textiltrycket är jag upp över öronen kär i! Det väcker min lust. Mönstret är tryckt på en liten duk, 30*30, i grovt linne och jag har tyvärr ingen uppgift om vem formgivaren är. Blått är vanligtvis inte en kulör som jag brinner för, men den här gick rakt in i hjärtat. Den får mig att minnas Medelhavets undangömda pärlor, turkosblått vatten, sand mellan tårna, maten, atmosfären, de smala vitkalkade gränderna, sopbilen som väcker mig i ottan ... ja, egentligen hur mycket jag faktiskt saknar att resa till magiska platser. Säkert och utan katastroftänkande. Undrar om det någonsin blir sååå bekymmerslöst igen. Nog är Sverige fantastiskt i mångt och mycket men just kombon med en utlandsvistelse, särskilt framåt höstkanten är ultimat, och ett sätt att förlänga sommaren lite, lite till och få den input en resa till fjärran breddgrader ger. Men, men det går ingen nöd på mig som har skärgården med dess magnifika miljö inpå knuten. Den som lever får se och det hoppas jag att alla ser till genom att vaccinera sig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar