Ett påslakan i 1970-talets gula nyans! Och vilket mönster sen då! Diagonalrandigt dessutom! Älskvärt till tusen och älskat av fler än jag, att döma av slitaget. Det är allt jag kan berätta trots bildsök och andra efterforskningar. Maj månad och glädjen finner inga gränser när temperaturen stiger och klädesplaggen åker av, ett efter ett i värmen. Lite överrumplande och ovant eftersom april varit ovanligt kall och ruggig. Som jag berättat tidigare är jag mitt i en flytt till en annan sjöstuga på min älskade skärgårdsö. Att ha sådan makalös tur i oturen och det snabba förloppet, gör att jag fortfarande inte hunnit reflektera över vad som hänt. Det har varit stressigt, kallt, regnigt, slipprigt och tungt att bära i den steniga, branta och oländiga terrängen och projektet är fortfarande ongoing. När första flyttvändan skulle gå i hyrd skåpbil började det ryka "något alldeles förfärligt" om bilen och bärgare fick tillkallas. Där stod vi med skägget i brevlådan i snålblåst, kyla och regn, så långt ifrån en lysande start man kan komma! Någon världsmästare i stresstålighet är jag inte ska ni veta! Sömn har fått stryka på foten, liksom mycket annat. Om några veckor kanske jag kan skratta åt missödena. Men den som kämpar för något gott ... får 10 meter till havet, vedspis, fantastisk utsikt och solsken från en klar himmel! Tänk vilka tvära kast livet kan ta ibland! Då är det bara att greppa tillfället och utmaningen att börja på ny kula! Insatsen får man tillbaka med råge! Bara man inte vrickar fötterna eller ett diskbråck säger hej!
💛💙💛💙💛💙💛💙💛💙💛💙💛💙💛
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar